I kriser begränsas ofta sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Kvinnor och flickor är extra utsatta [1]. Vi ser nu exempel runt om i världen på hur coronakrisen utnyttjas för att försvåra och förbjuda abortvård.

I Polen lades två kontroversiella lagförslag fram efter coronautbrottet [2]. Det ena kriminaliserar sexualundervisning för barn och ungdomar och jämställer det med pedofili [3]. Det andra innebär abortförbud vid fosterskada, vilket i praktiken blir ett totalförbud då 98 procent av alla aborter i Polen utförs av den orsaken. I dag tillåts abort endast vid våldtäkt, incest, om moderns liv eller hälsa hotas eller vid allvarlig fosterskada.

Polens abortlagstiftning är redan en av de hårdaste i Europa [4]. Samvetsskäl är en stor orsak till att många läkare vägrar utföra aborter [5]. Om sexualundervisning förbjuds ökar antalet oönskade graviditeter. 2016 försökte regeringspartiet driva igenom ett abortförbud, men backade efter stora protester. Nu är folksamlingar förbjudna på grund av coronapandemin. I stället uppmanas till virtuella protester [3, 4].

Reseförbud försvårar för kvinnor i Polen och andra europeiska länder (exempelvis Malta) att resa utomlands för abort [5,6]. Samtidigt har Storbritannien som smittskyddsåtgärd tillfälligt godkänt att de två läkemedlen för medicinsk abort får tas i hemmet [7]. Detta är en mer liberal tillämpning än i Sverige, där det första läkemedlet måste tas på klinik [8]. På Nordirland har abort varit förbjuden sedan 1861, men under coronautbrottet har legalisering implementerats [9,10].

I flera delstater i USA debatteras om abort är vård som inte kan anstå. Åklagarmyndigheten i Ohio har förtydligat att det beslut som hälsodepartementet i Ohio fattade 17 mars om att skjuta på alla operationer som kan anstå för att spara på skyddsutrustning ska inkludera kirurgiska aborter. Ohio var en av delstaterna som nyligen antog den lag (»heartbeat law«) som förbjuder abort när hjärtaktivitet kan ses på ultraljud.

Efter att ha gått hela vägen till högsta domstolsnivå har Texas tvingats dra tillbaka ett beslut om att ställa in aborter under pandemin. I delstaterna Washington och Massachusetts har man tydliggjort att abort är vård som inte kan anstå [7]. I Argentina har presidenten lovat att presentera ett legaliseringsförslag, vilket dock skjutits fram med hänvisning till pandemin [7].

Globalt sett beräknas att omkring 9,5 miljoner kvinnor och flickor riskera att förlora tillgång till preventivmedel och säkra aborter med anledning av coronapandemin. Konsekvenserna kan komma att bli cirka 3 miljoner oönskade graviditeter, 2,7 miljoner osäkra aborter och 11 000 graviditetsrelaterade dödsfall [12].

Att Sverige 1975 legaliserade fri abort till och med vecka 18 berodde till stor del på att aborter skedde illegalt med morbiditet och även mortalitet som följd. Därefter har abort diskuterats flitigt i perioder, ofta med betoning på eventuellt införande av en samvetsklausul och avseende livsduglighetsbegreppet [13]. Sveriges hållning under coronapandemin är att abort är vård som inte kan anstå och således inte ska påverkas av omprioriteringar inom sjukvården [14].

Abort är en av världens vanligaste medicinska åtgärder, och abort räddar liv. Att utnyttja coronapandemins kaos med stängda gränser, tomma parlament och förbud mot folksamlingar som kan protestera mot misogyna lagar är djupt oetiskt och odemokratiskt.