Pandemin med covid-19 prövar oss alla. Det är bra att vi redan nu, med färska erfarenheter, diskuterar hur Sverige ska rustas inför nästa pandemi. Men kriser är svåra att förutse. I planeringen kring framtida, ännu okända utmaningar får vi därför inte glömma det som sannolikt kommer vara vårt viktigaste verktyg, nämligen kunskap. Därför måste forskning vara en del av framtidens beredskap, och regering, riksdag och regioner behöver redan nu agera handlingskraftigt för att stärka Sveriges forskningskapacitet.

Forskning rustar oss med nya kunskaper, till och med sådana som vi inte ännu vet att vi behöver. Just nu ser vi till exempel en korsbefruktning mellan forskning om cancer och om covid-19, där kunskap om kroppens immunförsvar och virus kommer till användning när världens forskare försöker förstå och bekämpa covid-19.

Sådan korsbefruktning finns också inom en rad andra fält. Men en stark forskningskultur är också viktig för att bygga upp en flexibel och kompetent organisation, en buffert med välutbildade, idérika och högmotiverade forskare som i krissituationer snabbt kan mobilisera och ta sig an nya utmaningar.

Hälso- och sjukvården i Sverige har också visat prov på lösningsorientering och handlingskraft. Flera svenska forskare har snabbt engagerats i projekt kring covid-19 som utvecklar ny kunskap, startar behandlingar och vaccinprövningar och tar fram test både för virus och antikroppar.

Regeringen aviserade nyligen utökade anslag om 100 miljoner kronor för forskning inom covid-19. Det är utmärkt att tillgängliga resurser inte står i vägen för utvecklandet av nya behandlingsmetoder. Men den rapport Cancerfonden publicerade 2019 visar att svensk medicinsk forskning tappar mark i förhållande till andra länder. I rapporten konstaterar vi även att den patientnära forskningen inom sjukvården får minskat utrymme. Och sedan början av 2000-talet har investeringarna i svensk forskning förvisso ökat, men har i förhållande till BNP minskat med 15 procent.

Det är en oroväckande utveckling. Vi kan förstås dra nytta av de medicinska framsteg som görs utanför Sverige. Men ju närmare den svenska sjukvården forskning bedrivs, desto mer nytta skapas för patienter och profession i Sverige.

Vid sidan om alla de initiativ som tas för att hantera pandemins påverkan på samhället ska regeringen till hösten presentera den forskningspolitiska propositionen. Det är ett utmärkt tillfälle att vända trenden. Cancerfonden anser att propositionen måste innehålla förslag som innebär

  • en utökad basfinansiering till universiteten
  • en utökning av de anslag till medicinsk forskning som fördelas via forskningsråd
  • en stärkt samverkan som möjliggör tvärfunktionella synergier mellan akademi, sjukvård och företag
  • ett utökat utrymme för den patientnära forskningen i hela hälso- och sjukvården.

Politiska beslutsfattare på alla nivåer med ansvar för forskning, hälso- och sjukvård och utbildning måste också säkerställa goda förutsättningar för sjukvårdens medarbetare att forska. En viktig åtgärd är att införa fler forskartjänster, som också ger goda karriärmöjligheter. Cancerfonden anser också att varje region aktivt ska arbeta utifrån forskningsstrategier med tydliga målsättningar och regelbunden uppföljning.

Att säkra en positiv utveckling, stärka den medicinska forskningen och bevaka Sveriges roll som världsledande forskningsnation ger patienterna chans till allt bättre vård och rustar medborgarna för framtiden. Med långsiktigt hållbara beslut kan Sverige stå bättre rustat inför framtida pandemier. Forskning måste vara en självklar del av vården i en kunskapsnation – och i Sveriges krisberedskap.