Läkemedelsverket har i en ny rapport kartlagt uthämtade recept på opioider i Sverige. Patienter med tidigare diagnostiserad beroendesjukdom har i genomsnitt fler uttagstillfällen inom det närmaste året från första uthämtade recept jämfört med övriga personer som nyligen fått opioider insatta. Bland personer med fem eller fler uttagstillfällen ökar andelen med beroendesjukdom med ökande antal förskrivare (Figur 1) [1].

Opioider spelar en ovärderlig roll vid smärtbehandling och kliniskt korrekt användning ska inte stigmatiseras. Dock innebär behandling med opioider alltid en risk för att patienten ska utveckla beroende. Behandlingen bör därför vara strikt individanpassad, och tidigare psykisk sjukdom och beroendeproblematik ska beaktas [2]. Lägsta effektiva dos och kortaste behandlingslängd ska eftersträvas.

Trots tydliga rekommendationer rörande risk för beroendeutveckling noteras dock fler uttagstillfällen och fler olika förskrivare hos patienter med beroendesjukdom än hos patienter utan.

Läkemedelsverkets analys omfattar cirka 600 000 vuxna individer (18–64 år) med nyinsatt opioidbehandling under åren 2012 till 2015. Personerna har följts till och med 2018 gällande ytterligare uttag av opioider och vård för beroendesjukdom [1, 3]. Nyinsatt definieras som att man inte haft något uttag av opioider de föregående 6,5 åren. Opioider för behandling av beroende, personer med diagnostiserad cancer och personer med dosdispensering ingår inte i analysen.

Inom det första året från första uttag har 75 procent av personer utan tidigare vård för psykisk sjukdom eller beroendesjukdom endast gjort ett uttag av opioider, medan andelen med ett uttag är 67 procent hos dem med tidigare psykisk sjukdom och 59 procent hos dem med tidigare beroendesjukdom.

Hos dem som behandlats för psykisk sjukdom kan det finnas samsjuklighet med en odiagnostiserad beroendesjukdom, men även en svårbehandlad smärtproblematik kan leda till kontakt med psykiatrin eller behandling med psykofarmaka och därmed vara en förklaring till upprepade uttag.

Mängden opioider som förskrivs vid första uttag är dock lika för personer med och utan beroendesjukdom, vilket tyder på att de med beroendesjukdom varken förskrivs en lägre dos eller en kortare behandlingstid.

Patienter med hög vårdkonsumtion de senaste tre åren före första opioidförskrivning har ett ökande antal uttagstillfällen året efter. Andelen med nydebuterad beroendesjukdom efter första uttag av opioider ökar också med tidigare hög vårdkonsumtion.

Kriteriet för beroendesjukdom – att individen vårdats inom öppen- eller slutenvård för psykiska störningar och beteendestörningar som orsakats av psykoaktiva substanser eller hämtat ut något läkemedel mot beroende – är i sammanhanget strikt, då man kan anta att ett väsentligt större antal personer har en odiagnostiserad beroendeproblematik. Våra fynd är därmed sannolikt en underskattning av förskrivningen av opioider till patienter med beroendeproblematik.

Den 1 maj 2021 blir Nationella läkemedelslistan rikstäckande källa till information om en patients förskrivna och uthämtade läkemedel [4]. Förskrivare får därmed bättre verktyg för att följa upp en patients läkemedelsbehandling. Det innebär också att olika förskrivare inte längre bör kunna vara omedvetna om varandra. Vår kartläggning tydliggör behovet av den samordning av förskrivningen av opioider som Nationella läkemedelslistan kommer att möjliggöra.

Oavsett de möjligheter som öppnas med Nationella läkemedelslistan bör psykisk sjukdom samt fler uttagstillfällen, framför allt i kombination med flera olika förskrivare, ses som ett varningstecken på ökad risk för att patienten har en beroendesjukdom. Detta ska alltid beaktas vid förskrivning av opioider.