Debatten i medierna om palliativ vård vid covid-19 och huruvida den leder till att patienterna undanhålls kurativ behandling har skapat osäkerhet bland kollegor, patienter och närstående. Svensk förening för palliativ vård skickade under juni 2020 en enkät till medlemmarna för att undersöka hur debatten påverkat bland annat remissflödet och inställningen till palliativ vård. Svaren (N = 95) visar att 13 procent fått ett minskat remissflöde till palliativ vård sedan debatten startade och 24 procent upplever att patienter och närstående fått en ändrad attityd. Hela 28 procent uppger att de åtminstone någon gång upplevt att läkarkollegor ändrat sin attityd; 20,5 procent har upplevt detta vid något tillfälle och 7,5 procent vid flera eller många tillfällen. Vi är bekymrade över denna utveckling.
Här kommer 5 anledningar att fortsätta erbjuda patienter god palliativ vård:
- Bespara patienten och närstående onödigt lidande.
Palliativ vård ger god symtomlindring när bot inte kan erbjudas [1, 2]. Debatten får inte leda till att patienter i behov av palliativ vård undanhålls detta. Närstående behöver stöttning i sin sorgeprocess och hjälp att förstå på vilken bas medicinska bedömningar utförs. Att utsätta patienter för orimliga och plågsamma insatser och förflyttningar mellan vårdinrättningar leder till onödigt lidande utan att tillföra mervärde. - Skilj mellan kurativ och palliativ insats.
Vid försämring krävs en individuell bedömning av den enskilda patienten om orsaken till försämringen kan tänkas vara reversibel. Detta åtföljs av en bedömning av vilka vårdåtgärder som kan vara till nytta för patienten. I bedömningen väger patientens egna önskemål tungt [3]. Även för sköra patienter med multisjuklighet kan försök till livsförlängande åtgärd som till exempel antibiotikabehandling eller vätskedrivande terapi vara meningsfullt. Dessa åtgärder kan också vara en del av symtomlindringen i ett palliativt skede [4]. - Fortsatt systematiskt palliativt förhållningssätt.
Covid-19 har inte förändrat spelreglerna för palliativ vård. Sköra patienter som insjuknar i covid-19 kan ha fulminanta förlopp där livsförlängande insatser inte bedöms vara rimliga. Liknande situationer ställs vi inför vid andra diagnoser, till exempel sköra patienter med multisjuklighet, där man vid försämring av hjärtsvikt eller KOL gör aktiva försök att vända förloppet men har beredskap för symtomlindring om åtgärderna inte ger effekt. I dessa situationer används med fördel ett proaktivt förhållningssätt där man tillsammans med patient och närstående resonerar kring hur långt de aktiva försöken ska pågå och vilken vårdnivå som bedöms vara till hjälp. - Att erbjuda symtomlindring är inte aktiv dödshjälp.
Palliativ vård får aldrig förknippas med aktiv dödshjälp, som innebär att man genom att ge läkemedel har en aktiv intention att avsluta en persons liv. Den palliativa vårdens syfte är varken att påskynda eller fördröja döden. Studier visar att god symtomlindring kan ha positiv påverkan på livslängden [5]. Därför jobbar allt fler discipliner för en systematisk integration av palliativt förhållningssätt parallellt med livsförlängande behandling [6-9]. - Symtomlindring med morfin och midazolam förkortar inte livet.
Att tillhandahålla morfin vid smärta och/eller andnöd i livets slutskede är ett av Socialstyrelsens kriterier för god palliativ vård i livets slutskede [10]. Behandlingen är väl beprövad och internationellt vedertagen [11]. Doseringen anpassas individuellt och utvärderas regelbundet avseende önskad effekt och eventuella biverkningar. Flera studier talar för att morfin används för sparsamt i livets slutskede [12]. Även i denna fas har god symtomlindring visat sig kunna förlänga livet.
Är du osäker? Kontakta kollega inom specialiserad palliativ vårdenhet för stöd och hjälp.