I en tidigare artikel i Läkartidningen påpekar vi att patienter med ätstörningar är en särskild riskgrupp under covid-19-pandemin [1]. Nu kommer evidens från Spanien, Australien, USA och Nederländerna [2-4] för att såväl pandemin i sig som åtgärder för att minska spridningen av covid-19 ökar ångest och stress samt påverkar patienternas behandling. De första resultaten från vår studie av effekterna av covid-19-pandemin på individer med nuvarande eller tidigare ätstörning är nu klara [egna opubl data].

Personer i pågående studier om ätstörningar (registrerade i Riksät mellan 1999 och 2016) har fyllt i en webbaserad enkät under perioden 27 maj–5 juni. Enkäten undersöker fysisk och mental hälsa relaterad till covid-19 under de senaste två veckorna. Deltagarna har uppgett ålder, kön, diagnos, behandlingsstatus, exponering för covid-19, uppgifter om karantän, fysisk distansering samt förändringar i och frekvensen av ätstörningssymtom. Uppföljning planeras vid månad 2, 3, 6 och 12.

Av 3 774 personer som erbjöds att delta kom svar från drygt 22 procent (844 personer). Genomsnittsåldern var 31,8 år, 98,2 procent var kvinnor och samtliga patienter har uppfyllt DSM-5-kriterier för ätstörning. 33,9 procent uppgav inga nuvarande symtom, 49,9 procent några kvarvarande symtom och 16,5 procent hade pågående ätstörning. Cirka 75 procent följde rekommendationen om fysisk distansering. En tredjedel av dem med pågående ätstörning och hälften av de med några eller inga symtom arbetade eller studerade hemifrån. Mindre än 2 procent hade fått diagnosen covid-19.

Hos cirka en fjärdedel av personerna med pågående ätstörning hade symtomen förvärrats, och nästan 80 procent bedömdes ha kliniskt signifikanta symtom på generaliserad ångest (enligt GAD-7). En minoritet av patienterna med pågående ätstörning som behandlats tidigare fick ingen behandling.

Bland de som fick behandling hade en majoritet träffat sina behandlare i ett fysiskt möte, medan 25 procent hade haft webbaserade samtal. Drygt 12 procent hade inte kunnat träffa sin behandlare de senaste två veckorna. Knappt hälften hade haft färre behandlingstillfällen, och 40 procent ansåg att behandlingskvaliteten var sämre än vanligt. Mer än hälften med pågående ätstörning ansåg att deras ångest gjorde det mycket eller extremt svårt att ta hand om arbete, hem och relationer, jämfört med 25 procent eller mindre hos övriga.

Fritextsvaren visar att många är oroliga över att inte kunna upprätthålla rutiner för ätande och bekymrade över bristen på adekvat behandling. Andra svar visar på ökad ångest inför ätande samt brist på struktur eller inaktivitet när man arbetar hemifrån. Många skrev dock att pandemin även lett till en del positiva förändringar, som mer tid med familjen och minskad stress.

Våra preliminära resultat tyder på att personer med pågående ätstörning är särskilt utsatta under pandemin. Det finns exempelvis oro för hur pandemin ska påverka deras psykiska hälsa, vilket avspeglar en global trend [5]. Personer med pågående ätstörning är även oroliga för triggande inslag i miljön och tycker sig ha mindre struktur och socialt stöd i sina liv.

Syftet med studien är att belysa hur pandemin påverkar ätstörningar över tid, men redan nu visar våra data att det är angeläget att behandlingsenheter erbjuder sina patienter socialt stöd och hjälp att strukturera vardag och ätande samt säkerställer behandlingskvaliteten under pandemin.