Daglig uppföljning av några patienter med kliniskt och laboratoriemässigt bekräftad covid-19-infektion med allvarligt sjukdomsförlopp har väckt följande reflektioner:
Insjuknandet var initialt tämligen lindrigt men förvärrades inom loppet av några dagar med feber, muskelvärk och senare hosta; som vid en vanlig influensa. Därutöver utvecklades symtom som avviker från ett ordinärt influensaförlopp.
En tidigare frisk, vältränad, välbegåvad person utan medicinska riskfaktorer försämrades plötsligt efter några dagar och utvecklade kraftiga ospecifika symtom från centrala nervsystemet. Patienten ordinerades massivt vätskeintag med kalorier då det av oklar anledning försummats. Snabb klinisk förbättring skedde inom mindre än ett dygn avseende allmäntillstånd och symtom från CNS. Vid uppföljning kunde förklaringen till det inträffade vara att funktionen törst slogs ut på ett för infektionssjukdomar avvikande sätt. Personen kunde inte i efterhand förstå detta mer än att törsten »bara försvann«. Om så är fallet har covid-19-infektionen, när den riskerar att bli allvarlig, åtminstone tre udda symtom.
- Lukten försvinner.
- Smaken försvinner.
- Törsten försvinner.
Riskgrupper, som äldre och multisjuka med sviktande daglig omvårdnad, kan i den situationen bli extremt sårbara för snabb klinisk försämring. Tillsammans med övriga symtom leder denna triad till akut vätskebrist.
Är detta bara en enstaka observation eller har det relevans i ett större sammanhang?
