Generaldirektör Catarina Andersson Forsman försvarar Läkemedelsverkets rekommendationer för behandling av osteoporos och förordandet av det industrisponsrade och insynsskyddade webbverktyget FRAX [1, 2]. Hon framhåller det positiva i att »primärvården i synnerhet överhuvudtaget har ett hjälpmedel för att underlätta den kliniska bedömningen«. Det är att nedvärdera primärvården när läkemedelsföretagen får styra indikationerna med bristfälliga hjälpmedel.

FRAX 4.1 har 71 versioner, bland annat för Armenien och Syrien, som man rimligen inte har data från. Det är ett briljant marknadsföringsinstrument: inte mindre än 72 procent av alla amerikanska vita kvinnor över 64 år och 93 procent av dem över 74 år rekommenderas benspecifika mediciner [3]. I Sverige? En förborgad affärshemlighet. Men FRAX-beräkningarna borde bli ännu högre eftersom vi har fler fragilitetsfrakturer. Det är skandalöst att FRAX-algoritmerna är hemliga. Dessutom ändras de ständigt och kan därför inte valideras [2]. De inkluderar heller inte fall, en av de starkaste riskfaktorerna [4]. Måhända skulle det hämma försäljningen?

Självklart är Läkemedelsverkets rekommendationer bara hjälpmedel, men nu duger de inte för att minska fall/frakturer – ett av våra stora folkhälsoproblem [5] – som dödar och invalidiserar fler än alla andra skador tillsammans, i samma storleksordning som covid-19. Catarina Andersson Forsman, kräv att FRAX-algoritmerna publiceras! Evidens kräver transparens: det är en trovärdighetsfråga för Läkemedelsverket.