Snart går remisstiden ut för utredningen »God och nära vård« [1]. Många förslag är vettiga: integration av sluten-/öppenvård och av kommunal/regional styrning, fokus på primärvård, fast vårdkontakt, patientengagemang etc. Man vill även »integrera« taxeläkare som arbetar enligt lagen om läkarvårdsersättning (LOL) [2], det vill säga avskaffa dem 2028. Varför vill man krossa en välfungerande specialistvård? Vi LOL-psykiatrer ser i utredningen en övertro på toppstyrd organisation, skepsis mot professionell kunskap samt låg respekt för patientens rätt att välja vård. Utredningen lovar en sjukvård grundad på omsorg om »ökad kvalitet och patientdelaktighet« och »fast läkarkontakt« utifrån »patienters och brukares individuella behov, förutsättningar och preferenser, med beaktande av hela hens livssituation« (sidan 64). Dock är vi inte övertygade av huvudförfattaren Anna Nergårdhs visioner.

Regionpolitiker har länge ifrågasatt lagreglerade läkare som inte kan inlemmas i deras vårdplanering. Denna kritik finns även utredningens 7:e kapitel. Omsorg om patienterna? Knappast. Vi erbjuder ju total patientkontinuitet och sekretess, och vi arbetar kostnadseffektivt och maximalt med vård av sjuka och minimalt med administration. Vi har även förstått den offentliga psykiatrins problem och erbjudit samarbete med regionens vårdenheter. Att som Region Stockholm gör, avvisa detta erbjudande från erfarna specialister, är inte »god och nära vård«.

Nergårdh ger oss respit till 2028, men Region Stockholm försvårar redan nu våra arbetsvillkor. Ett exempel: LOL säger att läkaren ska arbeta heltid, 35 timmar/vecka. Det har tolkats så att 4/7 av vår arbetstid ägnas åt patientmöten och 3/7 åt administration, fortbildning, journalföring, myndighetskontakter etc. För en tid sedan påstod regionen att vissa läkare inte arbetade heltid. När detta vederlades med hänvisning till långvarig praxis kom anklagelser, baserade på nytolkningar av förordningstext, om feldebiteringar. Sedan utvidgade regionen sina omtolkningar. Man vred om LOL:s undantag från heltidskravet för bland annat forskning och fortbildning så att de sköts i sank. Skulle läkaren vilja gå till domstol bemöttes hen med att bli avförd från regionens arvoderingslista.

Privatläkarföreningen och psykiatergruppen träffade regionens tjänstemän, som nu medgett att »regionpolitikerna har ålagt oss att spara pengar«. Heltidsbegreppet omdefinierades från 35 timmars arbete till att nå »takbeloppet«, en ekonomisk gräns som om den överskrids ger läkaren lägre ersättning vid extremt många patientbesök. Nu ska vi arbeta med patientarbete till takbeloppet, det vill säga 35 besök/vecka inom psykiatrin. Extrema vårdnivåer kallas nu normala och läkarens övriga plikter, ca 20 veckotimmar, är borttrollade. Hur kan nu detta spara pengar till regionen? Regionen måtte räkna med att ingen läkare klarar kraven och alla slutar. En annan spargris är ersättningen för digitala samtal. Trots regeringens förordning [3] erbjuder regionen läkaren bara 11 procent av normalarvodet för fysiska besök.

Trots att regionen har instrument för insyn i vår verksamhet finns en tillitsproblematik. Varför vill man avskaffa oss? Svaret stavas KONTROLL. Endast sjukvård integrerad under SKR:s och regionernas egid kan bli »god och nära«. Men regionens handlande mot privatläkarna borde stämma till eftertanke. Hur kan en organisation som behandlar sitt fotfolk så åstadkomma en god vård? Vi vet däremot mycket om sådan vård, som att våra patienter uppskattar den personliga kontakten och vårdplaneringen, att vi garanterar kontinuitet samt arbetar till en låg och jämlik kostnad. Detta till skillnad från de växande privata sjukvårdsförsäkringarna, ett fenomen som utredningen märkligt nog tiger om.

All sjukvård kan inte organiseras likartat. Det måste finnas en sektor för läkare som gör sitt bästa när de tillvaratar sin individuella fallenhet och skapar en personlig vårdmiljö, och för patienter som söker och drar bäst nytta av sådan vård. Historien lär att system som utövar total kontroll och kväser individuella initiativ är ineffektiva och krackelerar. De som blir lidande är patienterna.

Läs replik:

Anna Nergårdh svarar privatläkare: Vi utgår från en systemsyn