Ta fram en långsiktig nationell plan för digitala kunskapsdatabaser

Professor Olle Svensson kritiserar i en debattartikel att Läkemedelsverket i behandlingsrekommendation för osteoporos lyfter fram riskskattningsverktyget FRAX [1]. Huvudkritiken är att verktyget inte beaktar viktiga parametrar som frakturtyp, tidigare frakturer, fallrisk eller tidigare kortisonbehandling. FRAX innebär också höga kostnader för vårdgivare. Särskilt allvarligt är att beslutsreglerna i det kommersiella FRAX inte kan granskas av dem som ska använda verktyget. Då det finns lika bra eller bättre verktyg baserade på öppen kod anser Olle Svensson att dessa bör användas i första hand. Detta håller vi helt med om.

Olle Svenssons mycket relevanta kritik bemöts av Läkemedelsverket [2] med att flertalet av begränsningarna med FRAX redovisas i behandlingsrekommendationerna samt att FRAX aldrig ska användas utan en samlad klinisk bedömning.

Vi är bekymrade över att Läkemedelsverket så lättvindigt accepterar att bakomliggande beslutsregler i FRAX tillåts vara otillgängliga för hälso- och sjukvårdens personal. Evidensbaserad hälso- och sjukvård är i dag ett honnörsord. Den som ska fatta ett beslut ska ha tillgång till så god information som möjligt i beslutsögonblicket. Ett sätt att nå detta är att vårdpersonal är delaktig i att utveckla, införa och utvärdera kliniska beslutsstöd som kan nyttja beslutsunderlag från patientjournalen – något som FRAX inte kan.

En viktig poäng med digitalisering är möjligheten till öppenhet och samarbete: öppen och lättillgänglig kod, oberoende granskning av både innehållet i kunskapsdatabaser och beslutsreglerna i beslutsstödet. Detta gör att kunskap i form av förvaltade kunskapsdatabaser kan distribueras till nästan ingen rörlig kostnad. Ett internationellt expertmöte vid Karolinska institutet med stöd från Vetenskapsrådet samt stiftelserna Swedish Institute for Drug Informatics (SIDI) [3] och Nätverk för läkemedelsepidemiologi (NEPI) [4] har i ett konsensusdokument lyft fram förvaltning och distribution av strukturerade kunskapsdatabaser som en förutsättning för fortsatt digitalisering av hälso- och sjukvården [5]. En bärande tanke under detta möte var just att alla beslutsalgoritmer som används i medicinska beslutsstöd ska vara öppet tillgängliga för granskning och kritik.

Med utgångspunkt från den befogade kritik som professor Olle Svensson tar upp kring riskskattningsverktyget FRAX anser vi att myndigheten bör ta initiativ till att utreda en ny författning kring medicinska beslutsstöd som bör stadga att:

1. Grundregeln är att hälso- och sjukvården och patienter ska använda kunskapsdatabaser och beslutsstöd som bygger på information öppen för alla och nyttja algoritmer som är tillgängliga för allas granskning.
2. Medicinska beslutsstöd för hälso- och sjukvården och allmänheten bör vara utformade så att de för skilda situationer kan använda beslutsregler från olika kunskapsdatabaser samt att dessa beslutsregler är fria att granska.
3. Kommersiella medicinska kunskapsbaser och beslutsstöd som används i hälso- och sjukvården och av patienter för medicinskt beslutsfattande (prevention, diagnostik och behandling) ska vara adekvat dokumenterade och godkända av oberoende medicinska experter.

För att vården ska kunna satsa på kliniska beslutsstöd i patientjournalerna krävs en långsiktig plan kring finansiering, förvaltning och distribution av kunskapsdatabaser. Sverige saknar i dag en sådan nationell vision, trots både e-hälsostrategi [6] och life science-strategi [7]. Vi föreslår därför att Läkemedelsverket och andra relevanta myndigheter kallar till ett nationellt expertmöte för att ta fram en plan för en satsning på digitala kunskapsdatabaser, så att hälso- och sjukvården inte blir ett offer för ovetenskapliga algoritmer eller i onödan beroende av beslutskällor från kommersiella aktörer.