Osäkerheten kring letaliteten (infection fatality rate) i covid-19 är stor och visar på behovet av dialog mellan olika demografiska forskningsfält. Statsepidemiolog Anders Tegnell har uppskattat att åtminstone 20 procent haft covid-19 i Sverige, och Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson har uppskattat siffran till 35–40 procent i Stockholm [Folkhälsomyndighetens presskonferens 16 juli respektive 27 augusti]. Det innebär en letalitet på cirka 0,25 procent. Myndighetens analysenhet har däremot uppskattat letaliteten till 0,6 procent grundat på en undersökning över pågående infektion i Stockholm mars/april [1].
En omfattande antikroppsstudie från England visar, efter justeringar för sensitivitet och specificitet, att endast 6 procent av den vuxna befolkningen varit smittad [2]. Detta innebär en letalitet på 1,6 procent om överdödlighetsdata används. Kan Sverige verkligen ha haft en mycket större smittspridning än England? Det finns tre anledningar till att Folkhälsomyndighetens beräkningar av letaliteten (0,6 procent) kan vara en underskattning.
- De flesta dödsfallen i beräkningsunderlaget inträffade under en period då överdödligheten var som högst jämfört med den rapporterade dödligheten.
- Uppskattningen grundas på antagandet att infekterade testas positivt för pågående infektion under 10 dygn, medan den internationella litteraturen pekar på en längre period.
- I de nationella studierna testades endast 0,9 procent positivt för pågående infektion i april och 0,3 procent i maj, vilket indikerar en lägre letalitet i Stockholm.
Om man utgår från de två nationella undersökningarna från april och maj samt antagandet att en infekterad i genomsnitt testas positivt för en pågående infektion mellan 10 och 17 nettodygn skulle det innebära att 4–7 procent av svenskarna blivit smittade fram till 1 juli 2020 [3]. Det motsvarar en letalitet på 0,8–1,5 procent grundat på rapporterat antal döda, eller 0,9–1,7 procent grundat på överdödlighet.
Enligt Folkhälsomyndigheten testades 5,6 procent för antikroppar i nio regioner inom öppenvården vecka 24 [4], vilket motsvarar att 4,6 procent haft covid-19 om justering görs för en (av myndigheten skattad) specificitet på 98,9 och en sensitivitet på 99,4 procent. Det innebär en letalitet på 1,2 procent (antal rapporterade döda) om besökarna i öppenvården är representativa för befolkningen. Påståendet att antalet som haft covid-19 är dubbelt så stort som antalet med antikroppar kan ställas mot uppgifter från Island, där 91 procent av dem som tidigare testats positivt för pågående infektion var seropositiva [5].
En letalitet på runt 1 procent innebär att de åtgärder som vidtagits i Sverige kan ha räddat uppemot 50 000 liv. De negativa hälsoaspekterna av restriktioner har diskuterats. Ekonomisk-historisk forskning visar dock att ekonomiska nedgångar i allmänhet inte leder till ökad total mortalitet i ett rikt land med allmän sjukförsäkring som inte för en procyklisk ekonomisk politik (det vill säga en politik som förstärker konjunktursvängningarna).
Under den amerikanska depressionen sjönk letaliteten. För ett utvecklingsland med en ung befolkning kan de positiva och negativa hälsoeffekterna med restriktiva åtgärder däremot vara annorlunda.