Över hälften av alla svenska män drabbas någon gång i livet av godartad prostataförstoring. I dag lider nästan en halv miljon svenska män av åkomman. De senaste åren har antalet drabbade män i åldersgruppen över 55 år ökat kraftigt, men trots det stora och växande antalet individer som lider av godartad prostataförstoring är patientgruppen i princip bortglömd av svensk sjukvård.

Enligt statistikdatabasen Väntetider i vården väntade hälften av patienterna längre än vårdgarantins 90 dagar på operation i juli 2020. Det är inte ovanligt att individer får vänta i halvårsvis eller uppåt flera år på behandling [1].

Orsakerna till de växande köerna av män med godartad prostataförstoring är välkända: bristen på urologer, en ständigt växande patientgrupp samt undanträngningseffekter till följd av de standardiserade vårdförloppen inom cancervården.

En förklaring som ofta inte nämns i sammanhanget är att kirurgi oftast erbjuds som standardbehandling och patienter därmed blir hänvisade till vårdkö trots att det finns likvärdiga alternativ som varken kräver narkos eller vårdplatser.

Dessa metoder utförs polikliniskt och innebär att patienten ofta kan gå hem samma dag utan kateter. Vi talar om en metod som både är kostnadsbesparande för vården och kan korta köerna i ett slag.

Att de polikliniska metoderna inte används i större utsträckning beror delvis på att många patienter inte får information om dessa evidensbaserade och beprövade behandlingsalternativ, trots att patientlagen föreskriver det.

Utöver dessa skäl kan det finnas en ålderistisk syn på godartad prostataförstoring. I sina prioriteringar ska hälso- och sjukvården inte bedöma en patients behov av behandling utifrån ålder men det visar sig ske ändå, oftast omedvetet, inom olika discipliner. Årsrika personer kommer i andra hand eller får en mindre effektiv behandling.

Godartad prostataförstoring riskerar att leda till sänkt livskvalitet och lidande för patienten, med symtom som sträcker sig från störd nattsömn och frekvent urinering till ökad risk för urinvägsinfektioner, smärta och försämrad förmåga till blåstömning.

Uppskattningsvis 75 000 män använder kateter med sämre livskvalitet och sociala begränsningar som följd. Alldeles för många män lider helt i onödan med kronisk kateter och långa väntetider till behandling.

Enligt Socialstyrelsen använder mer än 200 000 män receptbelagda preparat avsedda för godartad prostataförstoring trots att den genomsnittliga effekten av läkemedel är blygsam och biverkningar många. Det har inte kommit några nya läkemedel på marknaden sedan 1990-talet.

Vid sidan av ett stort personligt lidande belastar patienter med godartad prostataförstoring även vården tungt. Enbart kostnaderna för kateter uppgår årligen till miljardbelopp. Beräkningar visar att botande behandling kan bespara samhället 200 000 kronor/patient [2] i direkta vårdkostnader.

Trots en pressad sjukvård under pandemin har patienter med akut sjukdom, inklusive cancer, prioriterats. Nu är det hög tid att genomföra riktade insatser för att även hjälpa patienter med godartade tillstånd och komma till rätta med det som kommit att bli en bortglömd folksjukdom – godartad prostataförstoring.

Potentiella bindningar och jävsförhållanden: Per-Anders Abrahamsson är i dag senior medicinsk rådgivare och styrelseledamot i Perituskliniken.