I en artikel i Läkartidningen 2019 [1] visade vi att strukturerad utbildning i e-hälsa och medicinsk informatik saknades vid läkarprogrammen. Sedan dess har några läkarprogram introducerat nya moment, men långt ifrån alla. Linköping är till exempel det enda lärosäte som infört en särskild strimma i e-hälsa på grundutbildningen. Nu planerar lärosätena för den nya 6-åriga läkarutbildningen, men det är fortfarande oklart hur e-hälsa ska integreras i den.

Det är viktigt att påpeka att e-hälsa handlar om mer än att kunna arbeta med nya tekniker. En förutsättning för att kunna delta aktivt i utvecklingen av nya arbetsformer är att framtidens läkare och sjuksköterskor redan i grundutbildningen får lära sig hur de ska förhålla sig till e-hälsa.

Tobias Perdahl, chefsläkare på Doktor24 och styrelseledamot i E-Hälsoläkarföreningen, föreslår i en intervju i Läkartidningen [2] att läkarprogrammen ska undervisa mer i digital konsultationsteknik [3]. Som exempel tar han hur en patient som uttrycker akuta självmordstankar ska hanteras vid en digital konsultation, men patienter kan även under ett telefonsamtal eller i ett e-brev uttrycka självmordstankar som måste kunna hanteras. Begreppet »digital konsultation« är därmed problematiskt. Mer relevant är att använda »konsultation på distans«.

Ur studerandeperspektiv är det ofta viktigt att kunskaper presenteras i ett sammanhang. I ett pediatrikmoment handlar det till exempel om vad som krävs för att läkaren ska kunna ställa respektive utesluta relevanta differentialdiagnoser hos ett barn med feber, och vad som är möjligt att bedöma utan fysisk undersökning. Kan diagnos ställas utan aktuellt mun- och svalgstatus, trumhinnediagnostik, auskultation av hjärta och lungor eller palpation av lymfkörtlar och/eller buk etc?

Att säkert kunna utesluta en diagnos kan vara väl så viktigt som att ställa diagnos. Ett tidigare status hos patienten kan vara avgörande för möjligheten att bedöma en försämring eller utebliven förbättring. Därmed bör begränsningarna i att kunna bedöma en patient utan fysisk undersökning, samt vad en digital konsultation eventuellt skulle kunna bidra med, finnas med i olika moment på kurserna och inte enbart som fristående kurs.

Tekniken vid digitala konsultationer utvecklas snabbt och bör i första hand introduceras i den kliniska tjänstgöringen på läkarprogrammet, till exempel inom ramen för BT. Ännu viktigare är att förstå att e-hälsa är ett vidare begrepp än konsultation på distans med digital teknik. Tekniska lösningar kommer och går medan e-hälsa, och de nya arbetssätt den kräver, kommer att vara en viktig del av den framtida läkarrollen. Läkare behöver förberedas för det både inom grund- och fortbildningen. Kanske kommer vi i framtiden till och med att få en specialiseringstutbildning till läkare inom medicinsk informatik?