I en originalartikel i Läkartidningen [1] presenteras data från en studie där författarna utvärderat nästan färdigutbildade läkarstudenters trygghet i och kunskap om läkemedelsbehandling.

Läkemedelsföretag som utvecklar nya läkemedel gör det utifrån regelverk som värderar risk i förhållande till nytta och de krav som ställs för ett hälsoekonomiskt införandebeslut. De läkemedel som är godkända och kan ordineras i Sverige har genomgått en kritisk värdering och bedömts som säkra, effektiva och viktiga insatser i vården. Dessa läkemedel kan dock också vara potentiellt farliga vid felaktig användning.

Sjukvården ska säkerställa den medicinska effekten på ett sätt som samtidigt leder till minsta möjliga biverkan. Denna balansgång kräver stort kunnande samt baskunskap om läkemedel och läkemedelsanvändning hos förskrivaren och ett aktivt samspel med patienten. Att förskrivaren har denna kunskap ligger i patienternas intresse och är ett ansvar som vården måste ta. Patienterna ska kunna känna tillit till att de läkare de möter har nödvändig kompetens inom farmakologi och läkemedelsanvändning.

Resultaten ifrån Göteborgsstudien är mot denna bakgrund oroväckankande och nedslående. Majoriteten av näst intill färdigutbildade läkarstudenter kände sig inte trygga med sina kunskaper avseende verkningsmekanism, effekt och biverkningar hos vanliga läkemedel. Författarna får stöd i en medicinsk kommentar i samma nummer av Läkartidningen [2].

Självklart har vi förståelse för att det finns mycket som behöver rymmas i den utbildning som leder till en läkarlegitimation. Resultaten från Sahlgrenska akademin visar att läkarstudenter behöver få lära sig att behärska verktyget läkemedel, vilket gör det tydligt att de måste erbjudas en bättre grundutbildning i ämnet.

Läkemedelsföretagen har i dag avdelningar med medicinsk personal, ofta disputerade specialister, med resurser att överföra kunskap till vårdens professioner. Det finns också en samverkansöverenskommelse mellan Sveriges Kommuner och regioner och Lif (de forskande läkemedelsföretagen) när det gäller formerna för informationsutbyte. Det är en resurs som vården har möjlighet att utnyttja när det finns behov av att förbättra kompetensen inom läkemedelsområdet. Det gäller inte minst den nya generationens läkemedel, som ofta är mer specifika och kräver särskild kunskap för korrekt användning.

Alla läkare (inte enbart nyutexaminerade) behöver kontinuerlig fortbildning i läkemedelsanvändning för att undvika överanvändning, men även minimera onödig underanvändning. Läkemedel är oftast en evidensbaserad medicinsk åtgärd som, rätt använd, kan vara livsavgörande för patienten och spara kostnader för sjukvården och samhället. Multisjuka patienter får ofta många läkemedel, vilket inte sällan medför risk för överbehandling. Här krävs fördjupade kunskaper hos ansvariga läkare för att vidta rätt åtgärder.

För att säkerställa en säkrare och mer effektiv användning av läkemedel i sjukvården ställer vi läkare inom läkemedelsindustrin gärna upp och stöttar kollegor som vill nå en förbättrad kunskap om läkemedelsanvändning.