Evidensbaserad medicin grundas bland annat på två grundsatser:

  • Bästa tillgängliga kunskap ska styra vården, vilken i första hand kommer från randomiserade studier (RCT), i andra hand från observationsstudier.
  • Försiktighetsprincipen, som innebär att man även tillämpar metoder med låg eller måttlig evidens om nyttan kan vara betydlig och skadan obetydlig.

Tre välgjorda studier har under hösten belyst frågan om munskydd kan bryta spridningen av covid-19. Med munskydd (mask) menas ett industriellt producerat skydd som täcker mun och näsa.

  • Metaanalys från McMaster-universitetet, Kanada [1]: Gruppen fann inga RCT om coronavirus och mask, endast observationsstudier av låg kvalitet (svaghet), men kraftig sänkning av antalet smittade, oftast över 50 procent (styrka). I en uppföljande artikel tolkar gruppen sin egen studie som att aktuell kunskap omfattar möjligheten av viktig relativ och absolut nytta av att bära mask även utanför vårdinrättningar [2].
  • Metaanalys från Oxford [3]: Den nästan 300 sidor långa Cochrane-översikten sammanfattar RCT av mask mot luftvägsvirus, dock inga coronavirus. Författarnas slutsats är att det inte finns övertygande evidens för gynnsam effekt av mask [3].

I en ledare skriver flera forskare apropå Oxfordstudien att väntan på stark evidens leder till handlingsförlamning [4]. När målet är att skydda befolkningen mot skada måste folkhälsomyndigheterna handla enligt försiktighetsprincipen även om evidensen är osäker (eller inte av högsta kvalitet), och särskilt när skador och kostnader sannolikt är begränsade [4]. Stödjande evidens kan fås från laboratoriestudier som visar att masker effektivt fångar upp droppar vid hosta och nysning.

  • DANMASK-19-studien (Köpenhamn) [5]: DANMASK-19 är den första RCT som försöker besvara frågan om mask minskar risken för bäraren att få covid-19. Syftet var att upptäcka en minskning av antalet smittade personer på minst 50 procent. Studien visar att 1,8 procent av dem som rekommenderades bära mask fick covid-19 mot 2,1 procent av dem som inte bar mask. Skillnaden (0,3 procentenheter eller 18 procents minskning) uppfyllde inte 50-procentmålet och var inte heller statistiskt signifikant, men med 81 procents sannolikhet fick maskbärarna färre infektioner än de som inte bar mask [6].

En skillnad på 0,3 procentenheter låter lite, men motsvarar i storleksordningen 1 000 svenska dödsfall hittills – och då är effekten på smittspridning från maskbärare inte medräknad utan bara skyddet av maskbärarna. Vi vet inte om 0,3 är rätt siffra men vi vet att det är 81 procents chans att masker minskar smittspridning av covid-19 till låg kostnad och utan risker.

I en dagstidning uppgav maskbärare i Stockholm att människor undviker nära kontakt med dem. Enligt två omfattande studier medför mask längre avstånd mellan köande och gående människor [7, 8]. I en stor undersökning av Harvard-universitetet var maskbärande förenat med 63 procents minskad risk för covid-19, väsentligt större än effekten av fysisk distansering [9].

Sistnämnda studier är preliminära (de har inte passerat referentgranskning), men bästa tillgängliga kunskap är att ansiktsmask förstärker distansering, tvärtemot Folkhälsomyndighetens mantra. Mask bör rekommenderas hos vuxna på arbetsplatser (på skolor enbart i lärarrum och expeditioner), i allmänna lokaler och i kollektivtrafiken. Om varken Folkhälsomyndigheten eller regeringen kommer med sådana rekommendationer bör smittskyddsläkarna snarast göra det, särskilt i storstäder.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inge Axelsson har varit medlem av en expertgrupp om barninfektioner som leddes av Karin Tegmark-Wisell och Anders Tegnell vid Folkhälsomyndigheten samt varit biträdande redaktör för Cochrane Acute Respiratory Infections Group.