Coronapanemin har pågått i nio månader och det har presenteras ömsom tröstlösa, ömsom optimistiska scenarier, ofta från samma källa, nämligen Folkhälsomyndigheten.

För ett antal år sedan uppmärksammade en svensk studie D-vitaminets betydelse för folkhälsan i ett bredare perspektiv [1]. På kris- och traumacentrum upptäckte vi då mycket låga värden hos invandrarkvinnor jämfört med hos kvinnlig personal (P<0,000) [2]. Sedan såg vi även D-vitaminbrist hos män inom samma grupper. Tillförsel av rekommenderade doser hade försumbar effekt på individer med svår etablerad brist. Dessa fynd var på inget sätt förvånande för den som studerat forskningslitteraturen noga [1], men de var samtidigt inte allmänt kända.

Coronapandemin hade inte pågått länge innan det stod klart att översjuklighet respektive överdödlighet var vanligt hos mörkhyade personer i England och Skandinavien. Redan i maj skrevs det mycket i ämnet i The Guardian [3]; i första hand om sjukvårdspersonal inom den så kallade BAME-gruppen (Blacks, Asians and minority ethnics). De förklaringar som oftast fördes fram var utsatthet hos vårdpersonal, trångboddhet etc.

Nyligen skrev en engelsk debattör att man inte hade haft någon »verklig« nedstängning i England, då endast medelklassen har kunnat arbetat hemma medan många utsatta grupper tvingats gå till jobbet som vanligt. I Danmark och Sverige beskylldes invandrare för att sprida smittan, tills man insåg att det fanns andra förklaringar såsom trångboddhet och beroende av allmänna kommunikationer. En stor överdödlighet hos utsatta grupper har rapporterats i Stockholm [4].

D-vitamin spelar en viktig roll i olika immunologiska reaktioner, bland annat relaterat till ACE 2-receptorfunktionen. I maj 2020 publicerade Läkartidningen en artikel där författarna redovisar preliminära fynd av hög överdödlighet hos personer låga ingångsvärden av D-vitamin som sjukhusvårdats för covid-19 [5]. Nya sammanställningar pekar åt samma håll [6].

Enligt uppgift pågår ett 30-tal kontrollerade studier med fokus på effekter av D-vitamin [7], där resultaten väntas tidigast nästa sommar. Lancet Metabolism and Diabetes publicerade redan tidigt en kommentar som stödjer tillförsel av D-vitamin till grupper som riskerar ett allvarligt förlopp av covid-19 [8]. I England har regeringen i enlighet med det rekommenderat och finansierat D-vitamintillskott till utsatta grupper [9].

Då det hittills under pandemin varit svårt att etablera smittspårning (och även funnits andra logistikproblem) kan man befara att det dröjer innan vacciner på ett avgörande sätt får effekt på smittspridningen. Ansvariga myndigheter bör kunna införa rekommendationer om D-vitamintillskott utifrån följande kända kunskapsläge:

  • D-vitamin kan med viss sannolikhet skydda mot svårt sjukdomsförlopp vid covid-19 [6]
  • D-vitamin är ofarligt i doser om <10 000 IE/dygn, men en rimlig rekommenderad dygnsdos är 1 000–2 000 IE [10]
  • D-vitaminbrist bör beaktas hos personer med mörk hudfärg, överviktiga, äldre samt övriga kända riskgrupper.

Det är inte försvarbart att invänta resultat av pågående studier som kan komma att visa att ett stort antal dödsfall och långvarigt vårdkrävande sjukdomsförlopp hade kunnat undvikas genom rekommendationer om D-vitamintillskott.