I dag möts partiledarna i en riksdagsdebatt som förhoppningsvis  till stor del kommer att handla om vården och  coronapandemin. Vi förväntar oss att debatten ger svar gällande  styrningen av sjukvården framöver.  Riksdagspartierna har hittills presenterat få konkreta förslag på hur staten ska ta ansvar och åtgärda de brister vi nu ser.

Läkarförbundet ser med oro på den växande vårdskulden. Operationer och  viktiga läkarbesök ställs in för att öka kapaciteten att hantera patienter med covid-19. Det är  i grunden rätt prioritering, men de stora skillnaderna mellan regionerna är slående och skapar en ojämlik rätt till vård beroende på var du bor. Samtidigt ser vi att andra länder lyckas bättre.

När vi frågar våra medlemmar känner 95 procent en oro för vårdskulden, och hälften av läkarna uppger redan i dag att de inte får tillräcklig tid för vila och återhämtning för att klara  jobb och privatliv.  Riksdagen måste ta vårdpersonalens arbetsvillkor på allvar och ta ansvar för att underlätta situationen.

De flesta partier lovar nu svenska folket att de kommer att kunna lista sig på en fast läkare. För att kunna hålla det löftet är en ökning av antalet specialister i  allmänmedicin central. Allmänläkarna utgör ryggraden i vården på vård- och hälsocentraler och i hela primärvården, och har en helt avgörande del i att politikernas mål om  fast läkare ska kunna garanteras.

Riksdagen  har fattat beslut  om en  primärvårdsreform, men de  glömde  frågan om statens ansvar för att få fler specialister i allmänmedicin. Det saknades i förslaget, trots att utredningen »God och nära vård – en  primärvårdsreform« bedömt att antalet specialister i allmänmedicin måste öka med 1 250 tjänster – utöver dagens antal – för att vara tillräckligt 2027. Staten behöver ta ansvar för finansieringen av detta.

  • Specialisterna i allmänmedicin måste bli fler, och befolkningen i hela landet måste få möjlighet att kunna välja en egen fast läkare som har det yttersta medicinska ansvaret  för individens vård.
  • Staten måste ta ansvar för att garantera  fler utbildningstjänster för specialister i allmänmedicin.

Pandemin har också synliggjort de stora bristerna  i nuvarande regionindelning. Redan före pandemin mäktade många regioner inte med sitt uppdrag. Följden är att vårdköerna slingrar sig längre i en del regioner än i andra.  Så hade det inte behövt vara.

Om vi jämför läget i Sverige med situationen i Danmark  visar det sig tydligt att styrningen av sjukvården varit avgörande för hur snabbt de olika länderna kommit i gång med behandlingar och operationer under pandemin. Sjukvården i Sverige har ännu inte kommit upp i samma nivå som före pandemin i samtliga 21 regioner. I Danmark kom behandlingar och operationer i gång igen redan under våren 2020, och var snabbt tillbaks till normal kapacitet.

Här växer vårdskulden  nu snabbt. I Danmark minskar den. I Danmark tar staten en aktiv roll i både finansiering och styrning av vården. I Sverige lägger det kommunala självstyret i våra 21 regioner en våt filt över verksamheten, vilket hindrar och bromsar en effektiv sjukvård för patienternas bästa.

Vårdskulden handlar i grunden om rätten till vård i tid, och om att  rädda liv.  Riksdagens partier måste lyssna mer på landets läkare och  ta ett större nationellt ansvar för styrningen av vården. Ta lärdom av Danmark – de  lyckas bättre