När man summerar det smått overkliga året 2020, där en global pandemi tog Sverige och svensk sjukvård på sängen, har en central del i pandemibekämpningen handlat om diagnostik. Vid ingången av 2020 såg vi endast i mycket liten skala övervakningsdiagnostik av sars-cov-2 hos Folkhälsomyndigheten. De kliniskt mikrobiologiska laboratorierna fick under hård tidspress etablera helt ny diagnostik, vilket de första labben var igång med redan innan vi hade en inhemsk spridning. Utvecklingen har sedan dess varit dramatisk.

Från början kunde få ana hur central diagnostiken skulle bli – vilka krafttag som skulle krävas för att möta behovet. Nationellt nätverkande mellan kliniskt mikrobiologiska laboratorier, Folkhälsomyndigheten och, i vårt fall, webbmöten med italienska kollegor gav insikt och mod att kicka igång ett extraordinärt utvecklingsarbete.

Vi behövde kapacitet för stora volymer (prov från primärvården, personalprov, smittspårning med mera) och tillgänglighet – diagnostik dygnet runt och snabba svar – för att kunna hantera flödet av patienter vid akutmottagningar och andra akuta verksamheter. En del av innovationskraften har gått till att parera brist på reagens, rör, provtagningspinnar, instrument, pipettspetsar etc utan att äventyra den diagnostiska kvaliteten. Det har varit en smått otrolig utmaning.

För att hantera de stora volymerna etablerades en egen (relativt leverantörsoberoende) analysplattform och flöde i samarbete med Centrum för molekylär diagnostik i Lund som gav tillgång till extra kompetens, personal och volym för PCR. Detta har gjort att analyskapaciteten aldrig har varit någon flaskhals i analysflödet.

De akuta patientflödena innebär inte väldigt stora analysvolymer, men varje minuts väntan kostar i form av försämrad handläggning av patienten, blockering av rum, förbrukning av skyddsutrustning, risk för smitta och annat. Parallellt med rutinarbetet har vi därför hela tiden fått tänka nytt och spana efter innovationer från diagnostikmarknaden.

Tillgängligheten är en extra stor utmaning. Det finns bara ett kliniskt mikrobiologiskt laboratorium i Skåne, men fem akutsjukhus varav fyra med infektionskliniker. Hur kvicka vi än är på labbet kan vi aldrig erbjuda analyser med så snabba svar som akutvården kräver. För att få bort stora delar av transporttiderna och stå bättre rustade att möta akutverksamhetens krav vid en eventuell andra våg satsade vi redan under sommaren på att få ut diagnostik på våra akutlaboratorier. Åtgärden kapade många timmar, men det gick ändå inte snabbt nog för akutmedicinens behov.

Före julhelgerna 2020 togs nästa steg, då diagnostiken av sars-cov-2 flyttade till akutmottagningarna med hjälp av nya instrument för patientnära diagnostik som är lätta att hantera och har kort analystid (20 minuter).

Till detta kan läggas utvärdering och införande av serologi för sars-cov-2, IT-lösningar för epidemiologisk övervakning, möjligheter att erbjuda allmänheten egenprovtagning för viruspåvisning och antikroppstestning, storskalig personalprovtagning, införande av antigentest med specifika användningsområden – framför allt inom smittspårning – och helgenomsekvensering för kartläggning av mutationer för att kunna säkerställa att diagnostiken fungerar, utbrottskartläggning och del i övervakningen av vaccinerandet.

Läkartidningens läsvärda sammanställning av pandemiåret 2020 är värd att sparas. Här summerar IVA-läkare, infektionsläkare, ortoped, sektionschef för internmedicin, primärvårdsläkare med flera sina erfarenheter. Jag vill, som representant för klinisk mikrobiologi, komplettera bilden. Det finns behov av ett stort antal narrativa berättelser som hjälper oss att förstå och lära inför framtida utmaningar.