Jämlik och behovsstyrd sjukvård är inte bara en central kvalitetsdimension utan också en lagstadgad målsättning för svensk sjukvård [1]. Kontinuerlig och transparent uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens kvalitet är viktig för ledning och styrning av sjukvården, och det ligger i allmänintresset att den håller hög kvalitet. God vård ska vara kunskapsbaserad, patientfokuserad, hälsofrämjande, säker och ges i rimlig tid [2].
En effektiv vård kan endast uppnås om vården genomförs på lika villkor enligt behov, det vill säga om vården är jämlik. Vården blir ineffektiv om resursfördelningen i befolkningen är i obalans med behoven, så att de som behöver mindre vård får mer resurser. Jämlikhet är inte bara är en mänsklig rättighet utan också en förutsättning för en kostnadseffektiv hälso- och sjukvård.
Kvalitetsregister har en avgörande roll när personcentrerade sammanhållna vårdförlopp ska startas för fler sjukdomar, exempelvis KOL. Ett initiativ i Danmark som syftade till standardisering av KOL-vården lyckades eliminera ojämlikheten i sjukvården mellan personer med olika socioekonomisk position, etnicitet och civilstånd [3].
När standardiserad KOL-vård nu planeras i Sverige är ett centralt syfte att öka jämlikheten i vården över hela landet. Målsättningen ska utvärderas via Luftvägsregistret, som nu inkluderar över hälften av alla KOL-patienter i landet [4]. Omotiverade könsskillnader och geografiska skillnader mellan regioner kan därmed upptäckas, men det saknas information om utbildning, födelseland eller inkomst. I en studie av förekomsten av avbruten underhållsbehandling hos KOL-patienter visar vi att sociodemografiska faktorer som inkomst, ålder och kön har en långt större betydelse för risken att avbryta behandling än vilket landsting patienten bor i [5].
Socioekonomiska faktorer har betydelse för både incidens och prognos avseende exacerbationer och död hos KOL-patienter. Det gäller även efter justering för rökning, lungfunktion och exacerbationsfrekvens [6]. Inom sjukvården har vi oftast ett snävt biomedicinskt perspektiv på patienterna, och det saknas bra vägledning för hur vi ska hantera socioekonomiska riskfaktorer för ohälsa. Åtgärder som kan övervägas är tätare uppföljning, avskaffade patientavgifter, anpassad vård eller lägre tröskel för vidareremittering till högre vårdnivå, men mer forskning behövs.
En förutsättning för att vårdpersonal, vårdenheter och regioner ska kunna förbättras är en kontinuerlig utvärdering och att socioekonomisk ojämlikhet (inte bara geografisk sådan) lyfts fram som en central dimension i kvalitetsutveckling inom vården.
Vid ett möte med Nätverket för juridik och nationella kvalitetsregister i december 2020 bedömdes att det inte finns några juridiska hinder för registrering av socioekonomiska variabler i kvalitetsregister så länge de har relevans för sjukvårdskvaliteten. Redan i dag registreras sådana variabler i bland annat Artros- respektive Graviditetsregistret.
Sjukvården behöver i större utsträckning efterfråga och dokumentera socioekonomiska riskfaktorer, och ett politiskt fokus krävs på jämlik resursfördelning.
Jämlik hälsa och sjukvård är givetvis inte kvalitetsregistrens primära ansvar, men registren har förutsättningar att kunna bidra till medvetenhet om socioekonomiska faktorers betydelse och därmed öka kvaliteten och jämlikheten inom svensk sjukvård.
(uppdaterad 2021-02-10)