Koffein är den vanligaste psykoaktiva drogen i världen, men trots att det under många år har funnits smärtstillande kombinationspreparat som innehåller koffein saknas heltäckande studier om dess mekanism och potential [1, 2].

Koffein har en kemisk struktur som liknar adenosin och verkar som kompetitiv antagonist till adenosinreceptorerna [3]. Adenosin är en endogen agonist som binder till fyra receptorsubtyper (A1, A2A, A2B och A3) som bland annat inhiberar axonal aktivitet i centrala och perifera nervsystemen. Koffein leder till modulering av receptorsystemet och ger olika effekt beroende på administrationssätt, dos och frekvens [3].

Tidigare studier har klarlagt att aktivering av adenosinreceptorerna A1 och A2A leder till antinociceptiv effekt på neuropatisk, nociceptiv och inflammationsutlöst smärta [4-8]. Huvudvärk efter lumbalpunktion och spinal anestesi har rapporterats minska efter koffeinintag [9, 10]. Koffein har även visats ha god effekt vid migrän [11, 12]. Flera studier indikerar även en neuroprotektiv effekt, men mekanismerna är inte klarlagda [13].

Ett patientfall indikerar att koffein kan vara en möjlig smärtlindrande substans vid Guillain–Barrés syndrom. Neurolog på sjukhus ställde diagnosen Guillain–Barrés syndrom av AIDP-typ och patienten fick efter 1,5 dygn behandling med immunglobulin (25 g/dygn i 5 dagar). Förutom pareser i extremiteterna och bålen hade patienten krampkänsla och ihållande kraftig smärta i ländrygg och bäcken med en känsla av stramhet i olika strukturer, svårighet att föra hakan mot bröstet och stor påverkan på sömnen. Paracetamol gav ingen lindring.

Smärtan och stramheten släppte temporärt när patienten kom upp i rullstol efter frukos, och effekten återkom efter varje frukost. Patienten kopplade själv effekten till kaffe och började testa med att ta en kopp kaffe så fort krampkänslan återkom. En kopp cirka var 3:e timme dygnet runt gav initialt total besvärsfrihet (smärtfrihet, minskad stramhet och ökad rörlighet), men krampkänslan och kraftig smärta återkom snabbt mellan kopparna.

Koffeintabletter (100 mg) gav sämre effekt då gällande rekommendation inte medger administration oftare än var 4:e timme. Effekten av tabletterna var även långsammare och de gav inte lika tydlig lindring som en kopp kaffe. Patienten upplevde att de positiva effekterna av ett kontinuerligt kaffeintag även gjorde det lättare att använda de successivt återvunna funktionerna vid allmänna dagliga livsfunktioner, förflyttning och träning. Kaffeintaget ledde även till längre sömnperioder och snabbare återhämtning.

Behandling med koffein är en relativt enkel och biverkningsfri terapi [2, 14]. Koffein har kända effekter vid behandling av smärta och har även visat sig ha en utbredd inverkan på nervsystemet.

Det finns (utifrån patientfallet) anledning att utvärdera möjligheten att lindra smärta, förhindra uppkomst av negativa smärtcirklar och möjliggöra snabbare rehabilitering vid Guillain–Barrés syndrom med koffein. Den neuroprotektiva effekten indikerar att koffeinbehandling även skulle kunna bidra positivt i läkningsprocessen. Även detta behöver dock utredas vidare.

Patienten i det fall som beskrivs har gett sitt medgivande till publicering.