Att vara både läkare och patient har visat oss sjukvårdssystemet från andra sidan, vilket ger ovärderlig erfarenhet som kommer att gynna oss i läkaryrket framöver. En oväntad insikt har dock varit inställningen hos en del kollegor som psykologiserar sina patienter. I två artiklar i Läkartidningen (februari 2021 och juli 2020) [1, 2] efterlyser författarna en ökad biopsykosocial kunskap hos läkarkåren.

Författarnas tes att långtidscovid är en diagnos skapad av patienter på sociala medier [1] och att symtomen varit kända inom primärvården länge motsägs av WHO som nyligen lanserat en klinisk plattform för systematisk fallinsamling och i ett färskt policydokument om långtidscovid skriver att diagnosen måste tas på allvar och resurser avsättas för att förstå, utreda och behandla den. Detta föreslås bland annat ske genom inrättande av multidisciplinära team [3].

Covid-19 har visat sig ha flera ansikten med olika patofysiologi, och orsakerna till långtidscovid är långtifrån klarlagda. Det verkar finnas mer än en patogenes, med tecken på både persisterande virusinfektion och autoinflammatorisk komponent [4]. Psykosociala aspekter ska som alltid beaktas, förutsatt att patienten först undersökts adekvat utifrån aktuella riktlinjer.

Den långa läkningsfasen hos en del patienter vid covid-19 liknar förloppet efter sars och mers [5]. Ett antal studier av covid-19 visar på varierande organengagemang [6].

Radiologiska undersökningar med funktionsbedömning har verifierat fynd i flera olika organ, främst lungor och hjärta [7]. Allt fler med långtidscovid får diagnosen POTS (posturalt ortostatiskt takykardisyndrom) [8], och hos många ses andra exempel på dysfunktion i autonoma nervsystemet.

Vården kan tacka det internationella kunskapsläget och det strukturerade omhändertagandet vid de multidisciplinära mottagningarna för dessa kunskaper.

Vår hemsida (langtidscovid.se) saknar inte objektivitet. Där publiceras kunskapsstöd som ska ses som ett viktigt komplement till regionala vårdprogram (som varierar både i innehåll och omfattning). Nationella riktlinjer har ännu inte publicerats. Sidan är skapad av läkare och patienter och är faktagranskad av läkare vid Karolinskas uppföljningsmottagning, där man träffat och utrett flest patienter med långtidscovid i Sverige.

I väntan på officiella riktlinjer är det förståeligt med en viss osäkerhet hos en del av landets läkare, vilket kan avspegla sig i vårdkvaliteten. Patologiska fynd, till exempel POTS, har inte upptäckts med gängse utredningar inom öppenvården. Tiden till upptäckt kan också ha fördröjts på grund av utredningsgången. Vi har exempel på patienter som fått diagnosen »depression« eller »hälsoångest« utan att ens ha blivit kroppsligt undersökta av sin läkare.

Det biopsykosociala perspektivet sägs ha tre komponenter: bemötande, förklaringsmodell och uppföljning [2]. Utan kunskapsbas kan man dock inte erbjuda patienten en korrekt förklaringsmodell. Det blir farligt både för den enskilda patienten och för tilltron till vården om »ångest« senare visar sig bero på perikardit [9].

Vi förstår mer och mer om sars-cov-2 och dess skademekanism på kroppens organ. Mycket återstår, och på väg mot ökad kunskap om långtidscovid behöver vi vara ödmjuka. Tiden kommer att utvisa vilka förklaringsmodeller som är de rätta baserat på forskning, fallstudier och medicinska utredningsfynd. Även hiv/aids beskrevs initialt som en psykosocial sjukdom av en del kollegor. Nu vet vi bättre [10].

Läs repliken:

Replik: Läkare till läkare misstolkar vårt budskap