Replik. Tommy Cederholm och medförfattare har skrivit en kommentar [1] till min medicinska kommentar om skörhet (frailty) i Läkartidningen [2].

Åldrandet är den viktigaste riskfaktorn för att drabbas av sjukdomar och/eller skador, och enskilda personers åldrande uttrycks till stor del av de hälsoproblem de drabbas av. De flesta personer utvecklar med åldern en multisjuklighet med en mix av sjukdomar och/eller skador som är unik och dessutom hanteras olika av varje person. Det finns knappast två äldre personer med samma mix av art och grad av hälsoproblem.

I min medicinska kommentar redovisar jag hur svagt det vetenskapliga underlaget är för operationalisering av begreppet skörhet: definitionen är oklar och det finns (minst) 67 publicerade skattningsskalor för skörhet som baseras på helt olika principer och ger mycket stora skillnader i prevalens av sköra personer. Författarna har använt skattningsskalan Clinical frailty scale (CFS), som är baserad på aktiviteter i dagliga livet (ADL).

Skattning av skörhet korrelerar med negativ prognos (risk) på gruppnivå, såväl kliniska utfall (till exempel försämrad fysisk funktion, fall/frakturer, mortalitet) som administrativa utfall (exempelvis behov av sjukhusvård, lång vårdtid, institutionalisering). Sådana prognoskorrelationer är vanliga och gäller inte bara ADL, utan även andra kombinerande variabler som till exempel olika index för multisjuklighet, undernäringstillstånd, fysisk funktion och socioekonomi.

Författarna skriver att begreppet skörhet kan användas för att »öka förståelsen av komplexiteten i den åldrade personens hälsotillstånd« och att identifiering av sköra patienter gör att de kan »erbjudas individuellt omhändertagande (exempelvis individanpassade madrasser, mat och dryck …)«. Mot detta kan anföras att det är svårt att se hur skattning med till exempel CFS kan öka förståelsen av en enskild persons hälsokomplexitet, samt att alla patienter bör erbjudas ett individuellt omhändertagande, inte enbart de med vissa poäng på en skörhetsskala. Även icke-sköra personer bör erbjudas mat och dryck, och ibland även individanpassade madrasser.

En skattning av en enskild äldre persons grad av skörhet tillför inget till den kliniska analysen. Manifesta hälsoproblem hos individen måste analyseras till art och grad tillsammans med integrerade hälsovariabler som symtom, fysisk funktion/förmåga, nutritionstillstånd, riskfaktorprofil med mera.

Kopplingen av vissa skörhetspoäng till negativa prognosmarkörer på gruppnivå gäller givetvis inte på individnivå. Skattning av skörhet kan och får därför inte användas för enskilda personer, vare sig för prioritering eller som bas för klinisk handläggning. Risken är dock stor att screenade skörhetspoäng ändå kommer att användas som prioriteringsunderlag för enskilda personer, analogt med vad som skedde under coronapandemin våren 2020 [3].

Läs debattinlägget:
Begreppet skörhet är här för att stanna