Arbetet med standarder inom vården är långt ifrån bara ett tråkigt skrivbordsarbete. Vården är visserligen primärt inriktad på att hjälpa människor, men samtidigt är allt från övergripande standarder om hur en organisation utvecklar sin kvalitet till tekniska standarder som beskriver en specifik procedur ryggraden i sjukvårdens kvalitets- och utvecklingsarbete.

Med etablerade standarder underlättas såväl det nationella som det internationella samarbetet, till exempel genom att samma terminologi används över nationsgränser. Ett annat exempel är den brist på nödvändig skyddsutrustning, ersättningsprodukter och reservdelar i vården vi sett exempel på under coronapandemin. Arbetet med att få fram nödvändiga produkter skulle säkerligen ha underlättats av bättre standardisering.

I Sverige verkar SIS (Svenska institutet för standarder) [1] på uppdrag av regeringen. Arbetet omfattar allt från betong, bilbelysning och borrhål till miljöledning, laboratoriekvalitet och kvaliteten hos särskilda boenden och hemtjänsten.

SIS representerar Sverige i den europeiska standariseringsorganisationen CEN (European Committee for Standardization) och globalt i ISO (International Organization for Standardization) [2, 3]. Inom CEN bedrivs bland annat arbete med standarder som ett stöd i att uppfylla europeisk lagstiftning för medicinprodukter (Medical device regulation, MDR) och in vitro-diagnostik (In vitro diagnostic regulation, IVDR). Båda ska införas i Sverige inom kort (maj 2021 respektive maj 2022).

2018 antog regeringen en standardiseringsstrategi [4] vars syfte är att stärka svenska experters deltagande i det internationella arbetet. Även sjukvårdspersonal, användare och patienter ska ha möjlighet att delta.

Arbetet i SIS sker i tekniska kommittéer. Förslag som utvecklas bedöms av olika experter som sedan kan komma med förbättringar och förtydliganden. Innan en ny standard blir fastställd sker omröstning i flera steg. Det kan bli invecklade diskussioner om tolkningar, men genomgående är att processen leder till samförstånd. Redan införda standarder kan samtidigt utvärderas, omarbetas, utvecklas eller avskaffas.

Inom SIS sektor för vård och omsorg arbetar läkare och annan vårdpersonal, forskare, myndigheter, fackföreningar, producenter, leverantörer och om möjligt även patienter/brukare. Målet är att skapa en grund för förbättring och utveckling av vård- och omsorgsarbetet såväl nationellt som internationellt.

För att kunna delta i en teknisk kommitté krävs att arbetsgivaren betalar en årlig deltagaravgift samt står för arbetstid och resor. Vi som är aktiva inom standardiseringsarbete vill uppmana fler läkare att engagera sig, men det är av stor vikt att även arbetsgivare och organisationer inser värdet av standardiseringsarbetet.

Fakta 1. Svenska standarder inom vård och omsorg – färdiga eller under utveckling.

  • Kvalitet och kompetens i kliniska laboratorier
  • Informationssäkerhet i hälso- och sjukvården
  • Medicintekniska produkter
  • Ledningssystem för kvalitet
  • Vägledning för patientnära analys
  • Bioriskhantering för laboratorier och andra liknande organisationer
  • Kvalitet i omsorg, service, omvårdnad och rehabilitering för äldre med omfattande behov i ordinärt och särskilt boende
  • Grundläggande spermaundersökning
  • Generella krav för biobanker