Nyligen hade jag förmånen att delta i en »futuristisk« disputation på Karolinska institutet (KI). Jag var ordförande i betygskommittén vid en disputation där respondenten var en tanzanisk läkare, doktorand vid institutionen för internationell hälsa på KI och Muhimbili university i Dar es Salaam. Hennes huvudhandledare på KI var professor Claudia Hanson.

Arbetet är ett sent spin-off från det hiv-projekt Gunnel Bibergeld och Eric Sandström (deltog i disputationen som bihandledare) var med och startade redan i mitten av 1980-talet i samarbete med företrädare från Muhimbili university. Syftet var då att undersöka den nyligen uppblossade hiv-epidemins förlopp och karakteristika, och att med KI:s hjälp få fram de resurser och det kunnande som krävdes för att kunna förebygga, diagnostisera, behandla och nu på 2000-talet arbeta fram och testa ett preventivt vaccin.

Diana Fainis arbete rör vilka förutsättningarna är och vilka förberedelser som skulle krävas för att kunna göra en fas III-studie med ett hiv-vaccin som utarbetats av de två samverkande institutionerna. Arbetet var mycket väl genomfört och Diana Fainis försvar var av allra högsta klass.

Nu var det inte det som var det märkvärdiga. Många fina avhandlingar har hunnit komma ur detta framgångsrika projekt. Det märkvärdiga var i stället den elektroniska logistiken.

Respondenten befann sig nämligen på ett universitet i USA vid tillfället, fakultetsopponenten dr Rhoda Wanyyenze i Kampala Uganda, den tanzaniska handledaren Patricia Munseri i Dar es Salaam, handledarna vid KI och betygskommittén i Sverige; varav en i Umeå, en i Stockholm och själv presiderade jag vid köksbordet i Mellösa. Den interkontinentala kontakten fungerade helt utan det mankemang som brukar förekomma vid fysiska disputationer på KI när man ska få igång sin power point-presentation i datorn.

Den här utvecklingen har drivits fram av covid-19, och är en av flera positiva spin-off-effekter till denna annars förfärliga pandemi. Jag är glad och stolt över att KI och institutionen för internationell hälsa bidragit i denna nya, miljövänliga och berikande interaktion mellan akademiska institutioner, inklusive de i låginkomstländer.

Listan över kommande disputationer i Läkartidningen visar också tydligt att interaktiv disputation fått fäste runt om i landet. Det finns därmed erfarenheter av detta miljövänliga sätt för disputationer som jag anser bör utnyttjas även när vi på nytt kan resa fritt som innan coronapandemin.