Det har blivit uppenbart för vården att covid-19 kan orsaka långvariga somatiska och kognitiva besvär [1, 2]. När post-covid-patienter började söka vård vid vårdcentraler skapades därför på vissa håll särskilda team för att handha det ökande patientflödet [3]. Efter hand blev behovet av ytterligare en vårdinstans uppenbart. Patienterna blir inte bättre trots rehabiliteringsinsatser. Röntgen och blodprov visar sällan något konklusivt, samtidigt som vi ser objektiva fynd som hög vilopuls, lägesintolerans, sjunkande syresättning vid aktivitet och långvarig feber.

Som svar på en ökad mängd remisser började de två specialiserade covid-mottagningar för uppföljning av sjukhusvårdade covid-19-patienter som byggts upp (Karolinska Solna och Vrinnevisjukhuset) även att bedöma patienter från primärvården. Rehabiliterande och diagnostiska insatser har satts in efter bedömning och undersökning av specialister i infektion, lungmedicin, kardiologi, neurologi, njurmedicin och psykiatri samt fysioterapeuter, psykologer och arbetsterapeuter [4].

Flera diagnostiserbara avvikelser upptäcktes hos patienterna. Fynd av autonom dysfunktion (posturalt ortostatiskt takykardisyndrom, POTS) visade på ett behov av skräddarsydda rehabiliterande insatser som nu utvärderas i pågående forskning [6]. Behandlingsalternativen är få, men lovande alternativ kommer att prövas i randomiserade studier.

Patienter med dyspnè och desaturering kan exempelvis genom ett enkelt 6-minuters gångtest kartläggas med fördjupad radiologisk diagnostik. Ett flertal andra symtom kräver fördjupad diagnostik och hypotesgenererande forskningsfrågeställningar. Med ökad kunskap om de sjukdomsframkallande mekanismerna finns möjlighet att på sikt erbjuda botande behandling.

Nya mottagningar med multidisciplinära team (läkare inom olika discipliner och rehabiliterande professioner) växer nu fram [6]. Därmed är risken liten för att psykosociala komponenter ignoreras hos patientgruppen, vilket vissa kollegor hävdat. Däremot finns risk för att patienter med bestående somatiska besvär efter covid-19 inte får adekvat utredning om primärvården saknar remitteringsmöjligheter.

Det är svårt att se annat än att en så kritisk och okänd situation som den vi befinner oss i nu gynnas av att det snabbt och effektivt skapas ett centraliserat omhändertagande för forskning och lärande inom diagnostik, behandling och rehabilitering. Från dessa nav ges möjlighet för styrning, rådgivning och återremittering till kollegor i primärvården.

De multidisciplinära enheterna bör, i linje med WHO:s uttalande om vikten av att skapa kunskap om tillståndet [7], ses som en nödvändig och efterlängtad nationell resurs. Den patientgrupp vi möter är i många fall unga människor som haft ett mycket aktivt liv före sjukdomen. Nu försvinner månad efter månad av deras liv i funktionsnedsättande symtom. De förtjänar det erkännande och omhändertagande som en specialiserad, multidisciplinär och tvärprofessionell covid-mottagning kan ge.

Remisskorgen på covid-mottagningen på Karolinska i Solna bågnar. Varje remiss motsvarar en patient som utan remitteringsmöjligheter riskerar att hamna i ett plågsamt och långvarigt sjukdomslimbo. Det behövs fler specialiserade mottagningar med resurser för uppdraget.