I Läkartidningen [1] kunde vi nyligen läsa att en läkarstudent som ville flytta med sin sambo till Uppsala fick beskedet att antagning till senare del inte längre är möjligt.

Att kunna byta studieort är mycket värdefullt för läkarstudenter som behöver det. Därför är det olyckligt att en teknikalitet hindrar många från att byta lärosäte inom det gamla läkarprogrammet. Antagning till den första terminen utgör inte längre antagning till det gamla läkarprogrammet, vilket anses vara ett krav för tillgodoräknande av kurser och antagning till den senare delen.

Alla lärosäten gör dock inte samma tolkning. När vi kontaktade de olika lärosätena visade det sig att Göteborgs universitet fortsätter att tillåta antagning till senare del, vilket visar att de andra lärosätenas regeltolkningar inte behöver vara sista ordet. Möjlighet bör finnas att göra mindre stränga tolkningar eller att ändra reglerna.

En tänkbar invändning är att det bara berör några enstaka läkarstudenter per år. En sammanställning av lärosätenas egna skattningar »mellan tummen och pekfingret« för det senaste läsåret visar dock att det rör sig om flera tiotal läkarstudenter per läsår.

Att byta lärosäte är inget man gör för nöjes skull. De som av olika anledningar vill byta studieort är villiga att lämna sin sociala gemenskap och kanske även gå om någon termin. Det finns många tänkbara anledningar till bytet som inte är förutsägbara före studiestarten och som läkarstudenten inte bör lastas för, exempelvis

  • en önskan om att delta i forskning som är knuten till en annan ort
  • oförutsedda ekonomiska omständigheter – Läkartidningen har bland annat uppmärksammat [2] att examinatorer vid utländska lärosäten underkänner studenter för att få dem att betala fler kursavgifter
  • behov av att vara nära sina anhöriga under en svår tid
  • den egna hälsan
  • att studenten vill kunna bo tillsammans med sin partner, som i fallet med läkarstudenten som tvingades välja mellan kärleken och att fortsätta sin utbildning.

Att nekas möjligheten att byta lärosäte kan få stora konsekvenser för den enskilde, exempelvis ouppnådd potential, försämrade studieresultat eller rentav studieavbrott, vilket även blir en förlust för lärosätena och samhället. Det är en sak om ett avslag eller en fördröjning av antagning till senare del beror på platsbrist (om överintag skulle orsaka problem), men finns det tomma platser vinner ingen på att läkarstudenter inte tillåts ansöka om tillgodoräknande på grund av en teknikalitet. Då finns bara förlorare.

Vi är tacksamma för att Göteborgs universitet fortsätter att tillåta antagning till senare del inom det gamla läkarprogrammet och uppskattar att även Uppsala universitet ser över problemet. Samtidigt hoppas vi att programansvariga för de andra läkarprogrammen också försöker hitta en lösning. Det vore olyckligt om Göteborgs universitet blir det enda lärosätet som tillåter antagning till senare del inom det gamla läkarprogrammet.