Vid sidan om coronapandemin medför klimatförändringarna stora konsekvenser för människors hälsa. Med högre temperaturer blir värmeböljor allt vanligare, intensivare och mer långvariga, vilket ökar risken för spridning av vektor-, vatten- och livsmedelsburna sjukdomar [1]. Flera smittsamma sjukdomar behandlas med antibiotika, och vi vet att en ökad användning innebär ökad risk för antibiotikaresistens. Stigande temperaturer gynnar genöverföring, och översvämningar bidrar också till ökad resistens [2].

Den yttre miljön kan fungera som reservoar för resistensgener åt humana patogener. Det är nu lite drygt 13 år sedan utsläpp av ciprofloxacin uppmärksammades vid läkemedelsfabriker i Indien [3]. Problemet kvarstår, och finns också i Europa. Resistenta bakterier mot nyare antibiotika (karbapenemer) har hittats i avloppsvatten från såväl reningsverk som i vattendrag och studier visar att resistensen ökar vid stigande vattentemperatur [4].

Utsläppen i miljön måste minska. Ett arbete för ökad transparens om utsläppsnivåer vid läkemedelstillverkning har pågått under lång tid och behöver intensifieras. Vid läkemedelsbehandling kommer läkemedelsrester ut i vattenmiljön med urin och feces. Att uppgradera våra avloppsreningsverk med läkemedelsrening är därmed ett viktigt miljömål. Nu finns också bevis för att avloppsvatten från sjukhus selekterar fram antibiotikaresistenta bakterier, vilket gör att man möjligen bör överväga att rena avloppsvatten redan vid sjukhusen [5].

En mer rationell läkemedelsanvändning behövs för att minska risken för resistensutveckling. Exempelvis bör mängden tabletter kunna begränsas till behandlingstidernas längd. Att tillverka fler tabletter innebär en onödig ökad risk: utsläppen vid tillverkning riskerar att öka, tabletter kan användas felaktigt och läkemedelsrester från överblivna tabletter kan hamna i naturen.

Läkemedelskommittéerna vill i större utsträckning kunna inkludera miljöaspekten i arbetet med rekommenderade läkemedel. För att kunna fokusera på de mest problematiska läkemedelssubstanserna krävs dock aktuell och uppdaterad miljöinformation från Läkemedelsverket och den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. Arbetet med kunskapsstödet »Läkemedel och miljö« på Janusinfo visar dessvärre att många läkemedel helt saknar miljöinformation [6].

Tack vare drastiska åtgärder och rekommendationer minskade förskrivningen av antibiotika för vanliga infektionssjukdomar avsevärt inom öppenvården under pandemiåret 2020. Vi har också sett att vacciner mot sars-cov-2 tagits fram rekordsnabbt genom global samverkan, parallella aktiviteter och stora kapital- och resursinvesteringar.

Klimatförändringarna är en mer långsamgående kris som vi dock redan ser effekterna av, och det behövs initiativ för att vi ska kunna hantera kommande sjukdomspanorama. Det finns kunskap om problemet med läkemedel i miljön, men för att förhindra att läkemedelsrester kommer ut i våra vatten krävs mer satsningar och investeringar. Detta är nödvändigt för att vi även i framtiden ska kunna ha såväl välfungerande antibiotikapreparat som en vattenmiljö som ger rent dricksvatten och förutsättningar för biologisk mångfald.