Ett av argumenten mot att införa NIPT (icke-invasivt prenatalt test) i stället för KUB (kombinerat ultraljud och biokemiskt test) i prenatal screening har varit kostnaden. I mars i år publicerades en studie från USA som visar att NIPT i första ledet i stället för KUB ger endast en blygsam, på gränsen till försumbar, kostnadsökning om det ingår i en konsekvent vårdplan [1]. Ökningen var 3 cent (ca 25 öre) per försäkrad person per månad. Det som är ovanligt med denna studie är att den är baserad på verkligheten och inte är en hälsoekonomisk teoretisk modell.

I augusti 2020 uppdaterade American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) sina riktlinjer och rekommenderade NIPT för alla gravida kvinnor, oavsett ålder. Som en följd ändrade en del sjukförsäkringskassor (det vill säga vårdfinansiärer), bland annat två av de största (UHC och Aetna), sin policy för vad som täcks av försäkringen för att matcha de nya riktlinjerna. USA:s sjukvård är baserad på privata sjukvårdsförsäkringar, vanligtvis genom arbetsgivaren. Vad dessa försäkringar täcker varierar en hel del. Jobbannonser i USA har ofta frasen »förmånliga förmåner«, vilket visar att sjukförsäkringar är generösa.

Harvard Pilgrim Health Care (HPHC), en sjukförsäkringsorganisation med drygt 3 miljoner medlemmar, hade redan utvidgat omfattningen av NIPT till att gälla alla gravida kvinnor yngre än 35 år. Detta genom ett prestationsbaserat riskdelningsavtal med Illumina för att kompensera kostnader för utvidgningen. Illumina är ett av de stora bolagen som utför NIPT, men det var inget krav att använda deras test. Resultaten av riskdelningsavtal med kommersiella företag offentliggörs sällan. Denna studie syftade till att ta itu med den bristen på öppenhet. Illumina och HPHC anlitade därför forskare vid University of Colorado som oberoende tredje part för att utveckla ett studieprotokoll, utföra analyserna och sköta publikationen.

Detta var en sann jämförelse av användning av och utgifter för prenatal screening och diagnostisk testning hos gravida kvinnor i åldern yngre än 35 år före (1 mars 2016–28 februari 2018) och efter (1 mars 2018–30 september 2019) breddandet av försäkringen. Incidensfrekvenser (IRR) med 95 procents konfidensintervall (95KI) estimerades för att jämföra förändringar i användningen, därtill skillnaden i försäkringspremie per medlem per månad (PMPM).

Totalt 5 041 och 4 109 olika graviditeter identifierades i perioderna före respektive efter utvidgningen av försäkringen. Mödrarnas ålder var lika i grupperna före och efter förändringen (30,35 ± 3,35 respektive 30,33 ± 3,28 år). Under perioden efter förändringen minskade remisser för konventionella screeningmetoder med justerad IRR 0,87 (95KI 0,85–0,90), medan remisser för NIPT ökade med justerad IRR 1,41 (95KI 1,32–1,51), jämfört med frekvensen före förändringen. Andelen invasiva diagnostiska test var låg vid baslinjen (1,0 procent) och förändrades inte under perioden då försäkringen utvidgades. Förändringen av PMPM beräknades till 0,026 US-dollar, det vill säga 2,6 cent eller ca 20–25 öre i svenska pengar, efter utökningen av försäkringen.

Utökningen av försäkringen till att täcka NIPT för kvinnor under 35 år förknippades således med en ökning av NIPT-användningen, minskningar av konventionella screeningmetoder och en blygsam ökning av PMPM-utgifterna. Artikeln är den första publikationen om ett värdebaserat avtal mellan ett biomedicintekniskt företag och en sjukvårdsfinansiär.

Målet i Sverige är en jämställd sjukvård. Trots detta utförs nästan alla NIPT bland kvinnor under 35 år i den privata sektorn. Argumentet mot att NIPT ska erbjudas av den allmänna vården har varit att det blir för höga kostnader. Nu har vi svart på vitt att detta inte är fallet, och den uppenbara slutsatsen är att omedelbart införa NIPT för alla i den regiondrivna allmänna sjukvården. Allt annat är oetiskt gentemot de gravida kvinnor och partner som inte har kunskap om prenatal diagnostik eller kan betala privat.