Den första juli infördes läkarnas nya specialiseringstjänstgöring (ST), som inkluderar bastjänstgöring (BT). BT är tänkt som en introduktion till svensk sjukvård och kommer i första steget att erbjudas utlandsutbildade legitimerade läkare. Under hösten kommer dock bara 20 procent av platserna som krävs för att säkra en god kompetensförsörjning att tillsättas. Detta riskerar att förvärra den utbredda specialistläkarbristen i Sverige samtidigt som kollegor får en sämre introduktion till svensk sjukvård. Det leder till längre väntetider till vård och sämre kontinuitet mellan patient och behandlande läkare.

Hela 19 av 21 regioner uppger brist på specialistläkare, och 31 procent av specialistläkarkåren är 60 år eller äldre. Sveriges läkarförbund och Sveriges Kommuner och regioner (SKR) är eniga om att kompetensförsörjningen av läkare kräver 700–800 BT-platser per år från start. Trots denna enighet kan vi nu konstatera att enbart ca 150 stycken kommer att erbjudas under hösten 2021. Åtta regioner planerar inte för några BT-platser alls.

De utlandsutbildade kollegorna är en essentiell del av svensk sjukvård. Men de har av naturliga skäl inte samma kunskap om svenska lagar eller vårdens organisation som svenskutbildade har. De förtjänar en introduktion till att verka som läkare i Sverige. BT är också tänkt just som en sådan introduktion, där kliniskt arbete varvas med utbildning och handledning.

Att BT inte prioriteras högre riskerar att skapa ett A- och B-lag i svensk sjukvård under övergångsperioden mellan de två olika utbildningssystemen, där utlandsutbildade aldrig lyckas meritera sig för specialistbevis. Hur BT utformas är också olika från region till region. En handbok kring hur måluppfyllelse ska bedömas saknas, trots utredarens krav.

Sylf (Sveriges yngre läkares förening) anser att regionerna måste göra följande:

  1. Öka tillgången på utbildningar, också för legitimerade läkare före ST och BT. Se över möjligheten att fler läkare före BT erbjuds handledning och utbildningar som i första hand rör läkarnas myndighetsutövande. Den tiden kan tillgodoräknas i ST, och på så sätt får vi fler specialister tidigare. Fler bör även få möjlighet att genomgå handledarkurser.
  2. Fler BT-tjänster – inventera tjänstgöringsställen och öka antalet handledare. Regionerna uppger att brist på handledare och tjänstgöringsställen begränsar hur många utbildningsläkare, inklusive BT, som kan anställas. Samtidigt är BT betydligt friare utformad än AT och kan kombineras med en ordinarie ST-tjänst. Det görs nu en behövlig satsning på AT-platser efter överenskommelse mellan regeringen och SKR, men det får inte tränga undan dem som kvalificerat sig för BT. Regionerna måste utnyttja den nya föreskriften som medger att fler kan vara handledare och inventera var BT-läkare kan tjänstgöra.
  3. Överlåt styrning nationellt. Utbildningssystemet som BT ersätter var och är underdimensionerat med långa väntetider. När BT införs saknas 80 procent av tjänsterna som behövs. Regionerna klarar inte utbildningsuppdraget. Nationella vårdkompetensrådet, som har fått i uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för kompetensförsörjningen av läkare, bör även få ansvaret för samordning av läkarnas vidareutbildning.

Upprepa inte tidigare misslyckanden! Ta vara på den ovärderliga kompetens som våra kollegor besitter oavsett utbildningsland och som Sveriges patienter behöver få ta del av. Det förtjänar både läkarna och patienterna.