Slutreplik. Socialstyrelsens replik på min kommentar gällande de nya osteoporosriktlinjerna är otillfredsställande [1, 2]. Visserligen är det glädjande att de nya riktlinjerna är mer nyanserade än de från 2012. Det är dock inget starkt försvar för de nya, som fortfarande saknar den breda förankring i primär prevention och folkhälsoarbete som genomsyrar riktlinjerna för exempelvis diabetes typ 2, hjärt–kärlsjukdomar och stroke. Varför? Viktiga riskfaktorer ströks tyvärr på förhand i litteratursökningen, som nu är missvisande. Inte ens osteoporosdelen är aktuell.  Vidare:

  • Endast cirka 20 procent av postmenopausala kvinnor med »osteoporosfraktur« har osteoporos,
  • Socialstyrelsens definition av benskörhetsfraktur (fall i samma plan eller lägre) är felaktig. Rörelseenergin gör att också fall i samma plan eller lägre kan bryta alla ben (även vid normal bentäthet), om man faller handlöst. Den viktigaste skyddsmekanismen för att sprida energin är neuromuskulära reflexer, som i sin tur påverkas av multimorbiditet och polyfarmaci.
  • Tidigare fraktur fördubblar frakturrisken. Hos medelålders friska individer är den låg, men ökar med åldern (för höftfraktur cirka 40-faldigt mellan 50 och 90+ års ålder). Under samma tid minskar bentätheten med en faktor 2–3, det vill säga i paritet med övriga fysiologiska parametrar.
  • Vid akut intagning på sjukhus ökar höftfrakturrisken 5–10 gånger, dock mer sällan på grund av akut osteoporos.
  • Det är märkligt att Socialstyrelsen fortfarande rekommenderar FRAX (Fracture risk assessment tool) för indikationerna för läkemedelsbehandling, en industrisponsrad algoritm utan insyn som bygger på äldre databaser, som dessutom inte är tidsuppdaterade efter det första kliniska besöket. Detta förklarar varför till exempel en stroke i FRAX-kohorterna inte medför en ökad risk för framtida fraktur, trots att det finns annan övertygande evidens om en mångfaldig riskökning för höftfraktur efter stroke. Det finns öppna koder och befintlig information i vårdens databaser som kan ge bättre riskbedömningar utan dubbelarbete.

När Socialstyrelsen nu fått ett regeringsuppdrag att utreda fallskador bör man göra om litteratursökningen i ett bredare perspektiv. Det handlar i huvudsak om geriatrisk fall-/frakturprofylax, där osteoporos är en av flera komponenter.