I vilken ordning olika grupper av befolkningen vaccineras mot covid-19 är bokstavligen livsviktigt. Fel beslut om prioriteringsordning kan leda till att individer avlider eller drabbas av svår sjukdom i onödan, och de skadliga konsekvenserna för samhälle och befolkning blir större. Folkhälsomyndighetens beslut bör därför grundas på systematiska och transparenta processer där prioriteringsfrågor och etiska dilemman definieras noggrant och där vetenskapliga underlag tas fram enligt metodbok och sedan bedöms av vetenskapligt skolade personer med förankring i vården.

Kanske viktigast av allt är att arbetet vilar på den etiska plattformen [1] (prioriteringsordningen 1997 [2]), som innebär att ingen får bli nedprioriterad på grund av kön, utbildningsnivå, bostadsort etc. Tillståndets svårighetsgrad avgör: den som har störst behov ska komma först. Har man inte sin prioriteringsprocess förankrad i den etiska plattformen äventyrar man inte bara effekterna av vaccinationerna utan även förtroendet för myndigheter, sjukvården och vaccinationer i allmänhet.

Har då myndigheten tagit fram sina rekommendationer till regionerna i transparenta, öppna processer? Mitt intryck är att så inte är fallet. Jag fick efter flera mejl till ansvarig avdelningschef och generaldirektören efter tre månader endast en allmänt hållen beskrivning. Inga dokument som tydligt dokumenterar hur prioriteringsarbetet görs finns tillgängliga på myndighetens webbplats.

Jag har stor respekt för att arbetet under pandemin sker under stor tidspress. Men desto större anledning då att luta sig mot ett metodiskt arbetssätt som kan vidareutvecklas.

Under många år har Socialstyrelsen mejslat ut ett arbetssätt för prioriteringar inom olika sjukdomsområden [3]. Med hjälp av vårdprofessionerna, specialistföreningar och regionerna identifieras sjukdomstillstånd och behandlingar som är viktiga att genomlysa och prioritera. Arbetet är komplext och metodiken är inte fulländad, så den behöver ständigt ses över.

Efter att en grupp vetenskapligt skolade personer från sjukvård och akademi sorterat fram relevanta kunskapsunderlag och värderat kvaliteten av dessa tar en prioriteringsgrupp över. I den gruppen finns personer från olika vårdprofessioner med klinisk och vetenskaplig kompetens, vana vid svåra beslutssituationer och etiska dilemman. I gruppen är de 21 regionerna representerade. En hörnsten i arbetet är att prioriteringarna ska göras utifrån den etiska plattform hälso- och sjukvården har att rätta sig efter.

Prioriteringsordning för vaccinationer är inget tillfälligt problem som upphör när 90 procent av svenskarna är fullvaccinerade. Vi behöver bra processer för prioriteringar av vaccinationer för lång tid, kanske för alltid. Just nu diskuteras vilka som bör få en tredje dos vaccin mot covid-19. Det är ingen liten fråga. Improviserade eller svaga processer kan innebära att lågriskindivider vaccineras före sköra äldre och de med kroniska sjukdomar och hög risk. Resultatet kan bli dödsfall och lidanden som hade kunnat undvikas.

Anmärkningsvärt är också att regionerna saknar metoddokument som beskriver hur rekommendationerna kommit till. Regionernas utrullning av vaccinationer hade fått ett bättre stöd om myndighetens metod och process varit transparent och bedömbar.

Det är nu av stor vikt att Folkhälsomyndigheten etablerar en process kring prioritetsordning av vaccinationer som

  • är transparent
  • är systematisk och metodologiskt beskriven i detalj
  • grundar sig på den etablerade prioriteringsmodellen för sjukvården
  • kan vidareutvecklas utifrån nya vetenskapliga rön, internationella och nationella erfarenheter
  • tydligt vilar på den etiska plattformen.