Slutreplik. Josef Milerad skriver i en kommentar till vår debattartikel i Läkartidningen, »Vaccin från 12 år – mot vetenskap och beprövad erfarenhet«, att den »har för många felcitat, missuppfattningar och påståenden som saknar belägg«. Han räknar upp de 3 allvarligaste felen:

  1. Josef Milerad håller med om att andelen som får peri- och/eller myokardit är högre hos de vaccinerade än de ovaccinerade, men påstår att barn som insjuknar i covid-19 drabbas i högre utsträckning än de vaccinerade.  Som stöd för detta refereras till en förhandspublicerad artikel som alltså ännu inte blivit granskad eller publicerad i någon tidskrift [1]. Den har alltså inte tagit sig igenom den vetenskapliga processen. Påståendet saknar således vetenskaplig grund. Om ett beslut ska fattas med stöd av denna studie får man åtminstone vänta tills den blivit publicerad.
  2. Sambandet mellan MIS-C och covid-19 anses »väl belagt«. Som stöd för detta påstående refereras till en text från WHO. Där står ordagrant »Initial hypotheses are that this syndrome may be related to COVID-19« [2]. Det kan vara relaterat till covid-19. Man vet inte. Det är inte belagt över huvud taget.
  3. Pfizers vaccin är godkänt av FDA från 16 års ålder. Det är fortfarande villkorat godkänt av FDA för 12–15 åringar [3]. I Europa har vi, genom den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, fortfarande villkorat godkännande av Pfizers vaccin. Läkemedelsverket hänvisar till EMA:s beslut.

Läsaren kan själv avgöra vems påståenden som saknar belägg och vem som missuppfattat vad. Men vi får ändå vara tacksamma för att det som tidigare verkade så obegripligt nu har fått sin förklaring:

Att avgöra om vi ska utsätta 100 000-tals friska barn för en ännu ej godkänd läkemedelsbehandling där biverkningsfrekvensen är skyhög och långtidseffekterna okända kan ju verka som en grannlaga uppgift förenad med svåra avvägningar. Men det är det inte. Man kan nöja sig med att se hur omvärlden agerar, hålla tummarna och hoppas att de gjort jobbet rätt.

I vår artikel finns ingenting om att det skulle föreligga något slags »konspiration«, utan vi använder rent medicinska argument. Förutsättningen för vårt resonemang är att en majoritet av experter kan ha fel, och en minoritet kan ha rätt, vilken hela vår medicinska historia är ett levande bevis på. Därför ska man i alla debatter ha en öppen inställning. Vi anser att det är ovärdigt av en högt utbildad akademiker att skjuta budbäraren när det gäller en sådan viktig fråga som våra barns hälsa.