Många patienter med smärta ställer frågor om cannabis och cannabisrelaterade läkemedel, förmodligen på grund av återkommande anekdotiska beskrivningar i medierna om god effekt vid långvariga smärttillstånd. En arbetsgrupp inom International Association for the Study of Pain (IASP) har nyligen sammanfattat kunskapsläget utifrån några olika perspektiv, och man identifierade också angelägna forskningsfrågor [1].

Arbetsgruppen konstaterar att djurmodeller generellt talar för att cannabinoider har antinociceptiva effekter, men betonar att det finns många frågetecken gällande hur väl dessa modeller speglar förhållandena hos patienter. På listan över angelägna forskningsfrågor kan nämnas vikten av att fortsätta studera det endocannabinoida systemets neurobiologi (kroppens eget »cannabissystem«).

Gruppen har gjort en systematisk översikt av randomiserade kontrollerade studier (RCT) [2]. Slutsatsen blev att det inte finns någon evidens för att behandla patienter med långvarig smärta med denna typ av läkemedel, och man betonar dessutom att det finns mycket som talar för negativa långtidseffekter, framför allt om halten THC (delta-9-tetrahydrocannabinol) är hög [2].

Vidare påpekar gruppen att cannabinoidernas centralnervösa effekter (eufori, sedering etc) ökar risken för bias i studier, och forskarna lägger fram tanken att placebobehandlingar med »nonanalgesic placebos with similar side effects« kanske bör ges för att försökspersonen i praktiken ska vara blindad för den behandling som getts [1].

Gällande biverkningar anges att litteraturen uppvisar varierande grad av association mellan självrapporterad cannabisanvändning och psykoser. Här konstateras att RCT-studier måste bli bättre på att rapportera biverkningar, och även effekter av långtidsanvändning (kognition, depression, psykoser, effekter på nervsystemets utveckling etc) måste studeras.

Arbetsgruppen har gått igenom 54 tidigare systematiska översikter av RCT-studier inom området, och för 39 av studierna bedömdes resultatens trovärdighet som mycket låg (critically low). En stor del av litteraturen bedöms av kvalitetsskäl inte kunna utgöra en god grund för ett välgrundat beslutsfattande [3].

I ett samhällsperspektiv ställer man sig bland annat frågan huruvida brister i smärtvårdens uppbyggnad, närmare bestämt frånvaro av multidisciplinära enheter, driver patienter till att i stället självmedicinera med cannabis. Avslutningsvis konstaterar författarna att det finns många prekliniska, kliniska och »regulatoriska« kunskapsluckor inom området som behöver täppas till.