I Fass finns Chlamydia trachomatis fortfarande med på listan över organismer med »naturlig resistens« mot amoxicillin. En metaanalys fann redan 1995 att amoxicillin var mer effektivt, hade färre biverkningar och bättre följsamhet än erytromycin i behandling av klamydia hos gravida [1]. Även en Cochrane-översikt fann att amoxicillin är effektivt [2], och flera länder har sedan länge med amoxicillin bland första- och andrahandsalternativ vid behandling av klamydia hos gravida.

Uppfattningen om naturlig resistens har sin förklaring i att man länge ansåg att peptidoglykan i bakteriens cellvägg, som är en förutsättning för att penicilliner ska ha effekt, saknas hos C trachomatis [3]. Att C trachomatis trots allt visade sig vara känslig för amoxicillin i kliniska studier kallades i litteraturen för »klamydia-anomalin« [4].

2014 publicerades ett arbete som med en ny metod för första gången lyckades påvisa peptidoglykan i C trachomatis cellväggar [5]. Det var därmed inte längre en anomali att klamydia svarar på amoxicillin.

Amoxicillin är ett välbeprövat och väldokumenterat alternativ under graviditet, och anses precis som andra penicilliner säkert ur fosterperspektiv [6]. Läkemedelsverket har inkluderat preparatet som andrahandsalternativ efter doxycyklin och azitromycin under graviditet.

För att ta bort osäkerheten vid förskrivning av amoxicillin vid klamydia hos gravida skulle det vara välgörande att Fass uppdateras på denna punkt.