Slutreplik. Vi välkomnar Gerd Lärfars (ordförande i NT-rådet) svar på vår debattartikel om esketamin i form av nässprej (Spravato) för patienter med ökad självmordsrisk [1, 2]. Gerd Lärfars skriver »… vi håller med författarna om att det finns stora osäkerheter kring Spravato vad gäller effekt och risker både på kort och lång sikt och att kostnaden är hög för behandlingen«. Men varför då utvidga indikationen, något som Socialstyrelsen och Läkemedelsverket inte gjort?

Det kan noteras att NICE (National Institute for Health and Care Excellence) redan i början av 2020 tog ställning mot användning av esketaminsprej vid terapiresistent depression, och inte heller nämnt indikationen akut självmordsrisk. Det förs också en debatt i England i ämnet [3-6].

Gerd Lärfars nämner även att det sker jävsprövning hos NT-rådet, men någon sådan hittar vi inte, då rådets handlingar inte är offentliga. Det vi anser vara misstänkt jäv i detta fall är att en av de två experterna i NT-rådets utvärdering deltar i företagsfinansierad forskning där regionen och Janssen forskar och publicerar tillsammans. Det gäller den så kallade TRIST-studien, som kartlägger den grupp patienter som Janssen syftar till att nå med esketaminsprej [7].

Vi anser att Janssens reklam för esketamin vid »psykiatrisk nödsituation« (självmordsnära tillstånd) sker utan den tydliga reservation som är nödvändig för att ge en korrekt bild, det vill säga att informera om att esketaminsprej inte har bättre effekt gällande självmordstankar, självmordsförsök och suicid än placebo (vattensprej). Läkemedelsverket säger allmänt om reklam för läkemedel att »Reklamen får inte vara vilseledande …« [8].

Gerd Lärfars skriver att det är viktigt att »patienter som får behandling verkligen följs upp och utvärderas och att regionerna och deras vårdgivare ser till att så sker«. EMA:s säkerhetskommitté PRAC (Pharmacovigilance Risk Assessment Comittee) har bett om utökad övervakning av läkemedlet genom en svart triangel. En grundsten i läkemedelssäkerhet är vårdens rapportering av misstänkta negativa verkningar, och vi hade önskat att NT-rådet i detta fall stärkt övervakningen genom en checklista. Denna begäran kommenterar inte Gerd Lärfars.

Det som är mycket bra i NT-rådets rekommendation är att man säger att »adekvat psykoterapi« bör ha övervägts/provats innan esketaminsprej sätts in. Många patienter som behandlats länge utan att ha blivit bra, har fått någon form av terapi. Därmed hoppas vi att NT-rådet med »adekvat« menar en större satsning på olika terapier som patienterna själva kan välja mellan.

En bra början vore att inneliggande patienter erbjuds omvårdnadsdelen i placebodelen av esketaminstudierna, det vill säga två timmar daglig personlig närvaro, kontakt, vänligt bemötande och intresserat lyssnande. Finns det verkligen ett motstånd mot en så självklar åtgärd, som skulle kunna bryta den suicidala trans självmordsnära patienter i inre isolering och ensamhet uppfylls av [9]?