Replik: Förhastad slutsats om BCFPI

Replik. Håkan Jarbin hävdar i en debattartikel i Läkartidningen [1] att BCFPI (Brief child and family phone interview) har acceptabel till god förmåga att identifiera depression och ångestsyndrom hos unga. Slutsatsen baseras på ännu opublicerade resultat. Svensk forskning om BCFPI är glädjande, och vi ser fram emot referentgranskade vetenskapliga artiklar. Håkan Jarbins slutsats framstår dock som förhastad.

• Vi håller med om att tillgängliga artiklar om BCFPI rapporterat otillräckliga resultat i relation till screening. Att som i debattartikeln avvända ett enskilt mått (sensitivitet) för att utvärdera BCFPI är tyvärr lika otillräckligt. Två tidigare studier har samstämmigt visat att BCFPI har låg precision. Risken är därför stor att ökad sensitivitet sker på bekostnad av det positiva prediktiva värdet (PPV), det vill säga att få som faller ut har depression eller ångestsyndrom. Det skulle belasta hårt belastade verksamheter ytterligare.
• I debattartikeln baseras sensitivitet på ett förutbestämt värde. Det är olyckligt, eftersom screeningforskning handlar om att identifiera vilket gränsvärde som bäst balanserar sensitivitet och PPV, vilka konkurrerar med varandra. Screeningforskning är krävande och måste hantera, ofta genom avancerad statistisk, att de med diagnos är färre än de utan, inkludera tillräckligt många med aktuell diagnos samt bedöma alla deltagare med valida diagnostiska instrument – även de som inte faller ut. Vidare måste problem med överanpassning (att gränsvärden bara fungerar för de individer som undersökts) hanteras genom utvärdering i nya grupper. Pågående forskning bör således, som lägsta krav, utgå från data som används explorativt och andra data som används konfirmatoriskt. Bristande vetenskaplig metod leder till felaktiga slutsatser och osäker klinisk implementering.
• I debattartikeln jämförs BCFPI med YSR (Youth self report), CBCL (Child behaviour check list), MFQ (Mood and feelings questionnaire) och SCARED (Screen for child anxiety related emotional disorders) . Jämförande studier är angelägna. Tyvärr noterar vi att ingen av skalorna finns med i internationella rekommendationer för upprepad mätning av internaliserade symtom hos unga [2].
• Screeninginstrument ska spegla den bredd av internaliserade problem som unga uppvisar. Standardversionen av BCFPI saknar skalor för OCD, PTSD och social ångest, för att nämna några områden.
• Debattartikeln fastslår att »föräldrar är lika bra eller bättre informanter än patienten«. Det går emot empiriskt baserad konsensus, där information från föräldrar och unga anses central för att nå precision [3-9] och där ungas egna röster om depression och självmordstankar är ovärderliga [9-13].

Opublicerade och otillräckliga resultat med breda konfidensintervall som avviker från konsensus bör tolkas med försiktighet och inte föranleda slutsatser som basuneras ut med stor emfas. Gedigen svensk forskning som övertygande visar att BCFPI patientsäkert kan identifiera unga med depression eller ångestsyndrom välkomnas, men risken är stor att alternativa metoder är nödvändiga. Att involvera unga i screening är dock inte en psykometrisk fråga. Patientlagen, hälso- och sjukvårdslagen och barnkonventionen föreskriver att sådan involvering bör ske.