Socialstyrelsen uppdaterade och reviderade 2021 den nationella riktlinjen för vård vid depression och ångestsyndrom [1]. En granskning av metoden BCFPI (Brief child and family phone interview) gjordes med två studier som grund [2, 3]. Bedömningen av BCFPI enbart för att identifiera unga som behöver utredas vidare blev »icke-göra«.

BCFPI används för triagering och screening på tio kliniker i landet. I ett inlägg i Läkartidningen beskrivs metodens »nedslående resultat« och »uppenbara brister« vad gäller att identifiera depression och ångestsyndrom hos unga [4]. Författarna diskuterar att vårdnadshavare ofta är bristfälliga informanter, medan skattning från unga har relativt hög samstämmighet med professionell diagnostisk bedömning, och de argumenterar för att unga bör komma till tals redan i screeningfasen trots logistiska svårigheter.

Tyvärr utgår Socialstyrelsens bedömning av BCFPI:s egenskaper från studier som redovisar instrumentets förmåga att identifiera diagnoser med ROC-kurvanalys [5], där en punkt anges som ger maximal separation mellan diagnos och icke-diagnos samt gränsvärden för sensitivitet, specificitet [6] och kappa-värde [7].

För kliniskt bruk väljer man lämpligen ett gränsvärde för att nå en sensitivitet på 80 procent. Ett T-värde på 65 (motsvarande 1,5 standardavvikelse från medelvärdet) är den vedertagna gränsen för »signal« eller »screeningpositiv« ur BCFPI [8]. Gränsvärdet för BCFPI på BUP i Sverige skiljer sig därmed markant från det värde som användes vid Socialstyrelsens utvärdering [2, 3]. Det är anmärkningsvärt att Socialstyrelsen använt den statistiska gränsvärdespunkten när man granskat BCFPI för kliniskt bruk.

I en svensk multicenterstudie används flera välrenommerade instrument jämte BCFPI och svar både från den unge och föräldrar [2, 9-12]. Patienterna var konsekutiva nybesök på BUP-kliniker. Kriteriet var en konsensusdiagnos (LEAD; longitudinal observation by experts using all data) i DSM-IV [13] som också inkluderade en K-SADS-PL-intervju [14].

Sensitiviteten vid gränsvärde T = 65 hos BCFPI för depression var god (82,5 procent; 95 procents konfidensintervall [95KI] 70–88 procent) och för separationsångest (77 procent; 95KI 55–92 procent) och generaliserat ångestsyndrom (75 procent; 95KI 48-93 procent) acceptabel [opubl data] och i nivå med gränsvärden för kliniskt bruk för MFQ (Mood and feelings questionnaire) [11].

BCFPI har jämförts med CBCL (Child behaviour check list) ifylld av föräldrar och YSR (Youth self report) ifylld av unga 11–17 år [12], MFQ (Mood and feelings questionnaire) [11] och SCARED (Screen for child anxiety related emotional disorders) [9]. BCFPI screenar på nivån acceptabel–god, med likvärdiga resultat för ytan under kurvan (area under the curve, AUC) som de mer omfattande instrumenten.

I vår studie screenar föräldrar lika bra som unga (11–17 år) för depression på CBCL jämfört med hur tonåringar skattar sig själva på YSR [12] samt lika bra eller bättre än unga 6–17 år för ångest i SCARED [9] och bättre än unga 6–12 år för depression i MFQ [11]. Dessutom vilar identifiering av diagnosområden och triagering vid BCFPI-intervju med förälder på en sammanvägd bild där T-värden för de sex symtomområdena, funktionsområden och familjens belastning vägs ihop med hur föräldern beskriver orsaken till kontakt. Intervjuaren kan även be om separat intervju med barnet om uppgifterna från föräldern inte ger tillräckligt bra underlag för triagering.

Vid screening för depression och ångestsyndrom hos nyanmälda unga 6–17 år på BUP gäller följande:

  • BCFPI har acceptabel till god förmåga att identifiera depression och ångestsyndrom.
  • BCFPI är likvärdig med internationell standardbehandling.
  • Föräldrar är lika bra eller bättre informanter än patienten.
  • Kliniker kan fortsätta använda BCFPI för att triagera patienter med emotionella besvär.
  • Socialstyrelsen bör revidera sin analys av och konklusion om BCFPI.