Stora medicinska landvinningar har de senaste 20 åren markant förbättrat utfallen för de 26 000 personer som årligen drabbas av akut ischemisk stroke [1]. Utan reperfusion dör 2 miljoner neuron per minut. Därför behöver trombolys, ibland följd av trombektomi, genomföras skyndsamt. Detta ställer höga krav på snabb mobilisering av sjukhusets resurser dygnet runt. Målet för tid till behandling med trombolys (»door-to-needle time«) är under 30 minuter. I Sverige varierar dock mediantiden från 25 upp till 52 minuter mellan olika sjukhus, med ett rikssnitt på 33 minuter [2].

Simuleringsträning är väletablerad inom akutsjukvården. Läkares utbildning innefattar simulering av hjärtstopp, sepsis och trauma, exempelvis genom kurser som A-HLR, AMLS och ATLS. Regelbunden standardiserad simulering för stroke saknas dock på många platser, trots att strokeincidensen är tre gånger högre än för hjärtstopp och antalet strokelarm betydligt fler [3].

I en studie från universitetssjukhuset i Stavanger minskade införandet av strokesimuleringar signifikant tiden till trombolys från 27 till 13 minuter, vilket också minskade de svåraste resttillstånden och förhindrade flera dödsfall [4]. Studier i USA, Tyskland och Nederländerna visar liknande resultat [5-7].

Basalt omhändertagande vid akut stroke är en viktig del av läkares grundkompetens. Simulering kan användas för att säkerställa en god nivå av de färdigheter som krävs för ett optimalt strokeomhändertagande. Utöver förmågan att använda skattningsinstrumentet NIHSS (National Institutes of Health stroke scale), identifiera patologi och besluta om trombolys tränas även kommunikation och ledarskap, särskilt om flera yrkesgrupper övar tillsammans. Dessutom kan simulering genomföras patientsäkert och anpassat efter lokala förutsättningar.

Ett vanligt motargument är att simuleringar är dyra och endast ger övergående effekter. Men metoden har visat sig både vara kostnadseffektiv och ge varaktiga resultat. En uppföljande studie från sjukhuset i Stavanger visar att träningseffekten höll i sig i minst 13 månader [8]. Dessutom var kostnaden för att minska tiden till behandling endast 13–29 USD per minut. Studien uppskattar att varje dödsfall som undveks tack vare simuleringarna motsvarade en kostnad på 5 000–10 000 USD [8].

Utbildningsläkare efterfrågar strokesimuleringar. Vi frågade alla AT-läkare på Gotland om strokelarm och simuleringar [egna opubl data]. Av de svarande (n = 33) hade 79 procent lett strokelarm, vilket gör det vanligare än hjärtstopp, traumalarm och sepsislarm. 67 procent hade lett 3 eller fler ­strokelarm; 24 procent hade lett 6 eller fler. Detta kan jämföras med att 76 procent aldrig lett ett hjärtstoppslarm.

Hela 76 procent vill hellre träna på stroke än hjärtstopp, trauma eller sepsis. Alla svarade att strokesimulering skulle förbättra deras utbildning och arbetsprestation. Bara hälften uppgav sig vara förtrogna och bekväma med NIHSS, och endast en tredjedel var förtrogna och bekväma med indikationer och kontraindikationer för trombolys. Känslan av att inte vara förberedd var liknande vid strokelarm som vid hjärtstopp (46 vs 40 procent).

Simulering av strokelarm är ett kostnadseffektivt verktyg som förbättrar utfallet vid akut ischemisk stroke. Metoden gynnar personlig ledarskapsutveckling, kan implementeras utan patientrisk och efterfrågas tydligt av utbildningsläkare. Regelbunden strokesimulering bör därmed bli standard på svenska sjukvårdsinrättningar. Det är vi skyldiga våra utbildningsläkare och inte minst våra patienter.