Trycksår drabbar tiotusentals patienter varje år och utgör ett betydande problem för vården och äldreomsorgen [1]. Svårläkta, ofta infekterade trycksår innebär stort lidande för den enskilde och höga kostnader för vården [2].

Sveriges Kommuner och regioner (SKR) undersöker årligen förekomsten av trycksår inom slutenvården. Under 2021 uppvisade 14 procent av patienterna trycksår [3]. och av dessa hade tre av fyra utvecklat trycksår medan de låg inlagda på sjukhus. Inom äldrevården hade omkring 6 procent trycksår vid mätningen 2021. Kostnaderna för hälso- och sjukvården, främst i form av förlängda vårdtider på sjukhus för personer som utvecklat trycksår, är mycket höga. Den totala kostnaden för trycksår för sjukvården och äldrevården hamnar på miljardbelopp varje år [2].

Att arbeta förebyggande mot trycksår har varit prioriterat inom sjukvården och äldrevården under decennier. Det finns en medvetenhet hos vårdpersonal om att inlagda patienter mycket snabbt kan utveckla trycksår. Det finns därför tydliga rutiner för att undersöka patienter direkt vid ankomst och ett gediget kunskapsmaterial [4] – ändå fortsätter trycksår att vara en av de vanligaste vårdskadorna.

En förklaring till detta är att det saknats ett objektivt sätt att ta reda på vilka patienter som löper hög risk för att utveckla trycksår. I dag används olika skalor och formulär för att genom faktorer som patientens allmäntillstånd, rörlighet och nutrition skatta risken för trycksår och vid behov kunna sätta in förebyggande åtgärder. Detta är dock en subjektiv bedömning, som skulle kunna jämföras med att skatta blodtryck utan att använda en blodtrycksmätare.

En genomgång av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) [5] visar att de flesta skalor har ganska låg träffsäkerhet, och SKR:s senaste mätning [3] visar att närmare hälften av de patienter som bedömts ha låg risk för att utveckla trycksår hade drabbats av just det.

Omkring var femte person saknar kroppens naturliga skydd mot trycksår, PIV (tryckinducerad blodflödesökning) [6], som innebär att blodkärlen vidgar sig för att kompensera för trycket från kroppsvikten. Dessa individer löper hög risk för trycksår. Nu finns en svensk patenterad teknik [7] som kan mäta förekomsten av PIV, vilket gör det möjligt att objektivt bedöma risken för trycksår.

Metoden innebär att man med ljus (fotopletysmografi, PPG) mäter patientens blodflöde vid tryck. Tekniken liknar i grunden den som används i smarta pulsklockor. Genom att komplettera dagens metoder med en PPG-mätare skulle vården få en betydligt högre träffsäkerhet i att fastställa risk och därmed kunna sätta in adekvata förebyggande åtgärder.

En hälsoekonomisk utvärdering som gjorts vid Linköpings universitet [8] visar att ett brett införande av PPG-teknik skulle kunna minska kostnaderna för sjukvården med cirka 1,8 miljoner kronor/1 000 undersökta personer. Inom äldrevården skulle cirka 300 000 kronor kunna sparas per samma antal undersökta patienter.

Trycksår har alltför länge orsakat omfattande lidande för många patienter och varit ett eftersatt område inom hälso- och sjukvården. Att minska det ofta långvariga lidandet bör vara den främsta anledningen till att lägga resurser på att identifiera de patienter som löper stor risk. Med PPG-teknik skulle färre behöva drabbas i onödan.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Johannes Walfridsson är vd för PU sensor, som utvecklat och som marknadsför en produkt för att mäta förekomst av PIV. Thomas Davidsson har som uppdragsforskning vid Linköpings universitet genomfört en hälsoekonomisk studie beställd av företaget.