Rökavvänjning: Indragningen av vareniklin ter sig obegriplig

Rökavvänjning tillhör vårdens mest kostnadseffektiva behandlingar, och farmakologisk behandling är en hörnsten. Brist på läkemedel för tobaksavvänjning får stora negativa konsekvenser för patienten, sjukvården och samhället.

Vareniklin (Champix) har bidragit till tiotusentals rökstopp i Sverige, men är nu indraget av tillverkaren Pfizer på obestämd tid. Anledningen är att halten av N-nitroso-vareniklin (en nitrosamin) i vissa fall legat över gränsvärdet.

Vareniklin har få biverkningar och interagerar inte med andra läkemedel. I en randomiserad kontrollerad klinisk studie var oddsen för rökfrihet 9–12 veckor efter rökstopp högre hos personer som behandlats med vareniklin jämfört med gruppen som fått placebo (oddskvot 3,61; 95 procents konfidensintervall 3,07–4,24) [1].

Hur befogad är indragningen av vareniklin? Nitrosaminer är vanligt förekommande [2] (Fakta 1). Åtgärden, som i hög grad paralyserat Sveriges och Europas rökavvänjning, ter sig därmed på många sätt onödig, särskilt när man jämför med tobaksrökning, som årligen dödar mer än 12 000 individer i Sverige och nästan 700 000 i EU [3]. Till råga på allt är nu även rökavvänjningsläkemedlet bupropion (Zyban) restnoterat.

Det finns faktiskt ytterligare ett rökavvänjningspreparat som är godkänt av Läkemedelsverket, nämligen cytisin. Cytisin kan utvinnas från växter, till exempel gullregn, och har liknande effekt som vareniklin på receptornivå. Halveringstiden för cytisin är cirka 5 timmar, mot cirka 17 timmar för vareniklin.

Cytisin tas vanligen 6 gånger/dag med successiv utglesning under 25 dagar (normal behandlingstid). Det har använts i Östeuropa sedan 1970-talet och säljs receptfritt i Polen. I Sverige är cytisin visserligen godkänt av Läkemedelsverket, men kan bara förskrivas på licens och måste därmed importeras från annat EU-land (Polen). Detta kan skapa ovisshet, fördröjning och krångel för patienten. Samtidigt kan cytisin bli ett värdefullt behandlingstillskott, då studier visar ungefär likvärdiga resultat som för vareniklin vad gäller effekt och biverkningar [4, 5].

Rökavvänjning är kostnadseffektiv, och med cytisin kan ekvationen bli än mer fördelaktig [5]. Den billigaste produkten jag noterat kostar med transport 390 kronor, cirka en sjättedel av kostnaden för Champix (som brukar ges i 12 veckor).

Låg kostnad är inte oväsentligt, då många rökare har svag ekonomi. Cytisin omfattas dessutom (som alla licenspreparat) av läkemedelsförmånen. Det låga priset och avsaknad av patent gör knappast cytisin till en kassako – men något företag som saluför lönsamma cancer-, hjärt–kärl- eller KOL-mediciner skulle kunna göra en goodwill-insats.

Vaccin mot covid-19 togs fram på rekordtid av Pfizer. Hur prioriterar företaget sitt rökavvänjningsläkemedel? Rökning orsakar enligt WHO omkring 7 miljoner dödsfall per år, i paritet med covid-19 år 2021. Dessvärre har rökning skadat och dödat på liknande vis i åtskilliga decennier, och den tobaksrelaterade pandemin är långt ifrån slut.

Det är förståeligt att tillverkningsprocessen för vareniklin behöver ses över, men hur lång tid ska det behöva ta? Kan inte företaget och berörda myndigheter tillfälligt acceptera ett högre gränsvärde, under förutsättning att patienten informeras om läkemedlets risker i förhållande till nytta? Alternativet är ju vanligen fortsatt rökning.

Covid-19 har lärt många att tänka på risknivå i förhållande till nytta. Tänker man så ter sig indragningen av vareniklin obegriplig.