Replik. Det är viktigt att vi belyser kunskapsstyrningen och får möjlighet att förtydliga syftet. Därför välkomnar vi debattinlägget »Att styra kunskapen eller att låta kunskapen styra« i Läkartidningen och den efterföljande diskussionen [1]. Vi vill inledningsvis poängtera att vårdförloppen tas fram av professioner tillsammans med patienter och att Sveriges Kommuner och regioners (SKR) roll är samordnande. Syftet med den här repliken är att bemöta delar av den kritik som riktas mot vårdförloppet höftledsartros–primärvård.

NPO rörelseorganens sjukdomar har haft ett nära samarbete med primärvården, då en överväldigande majoritet av patienterna handläggs av kollegor inom primärvården. I arbetet med vårdförloppet för höftartros har primärvården varit starkt involverade, och en majoritet av arbetsgruppens medlemmar har representerat primärvården och patientperspektivet.

När arbetet med vårdförloppet för höftartros inleddes gjordes djupintervjuer med patienter. Intervjusvaren, tillsammans med data från bland annat Patientregistret och nationella kvalitetsregister, visade tydligt att det fanns stora variationer i landet. Många av de patienterna, särskilt de yngre, upplevde att en sen diagnos ledde till osäkerhet och att man »flöt runt« i vården. Den sena diagnosen innebar också att grund- och tilläggsbehandlingen inte initierades i tid.

Vi håller inte med om att standardisering och personcentrering står i ett motsatsförhållande. Ett av delmålen med vårdförloppet för höftledsartros är att öka kunskapen både hos patienter och professioner. Med en ökad kunskap hos framför allt patienter ökar vi också möjligheterna till personcentrering. I varje vårdförlopp beskrivs flödet, från ingång till utgång, utifrån patientens perspektiv samt hur patientens medverkan ska gå till. Detta för att säkra att vårdförloppet tas fram i enlighet med god och nära vård.

Kunskapsstyrningen är ett system för att effektivt dela kunskap i vården och säkerställa att kunskapen alltid är aktuell. Det är ett system där evidens är ett grundfundament och där rekommendationer, framtagna i samverkan mellan professioner och patienter, tydliggörs. I motsats till vad som påstås i debattartikeln menar vi att avsaknaden av kunskapsstyrning skulle bidra till att vi verkligen skapade stuprör inom hälso- och sjukvården.

Vi är fullt medvetna om att införandet av vårdförlopp i primärvården kan upplevas som komplext och tidskrävande. Samtidigt känner vi oss övertygade om att den stora kunskap och det engagemang som finns i primärvården, vilket debattören delvis ger uttryck för, är väsentlig för skapandet av god och jämlik vård.

Framtagandet av vårdförloppen, men även hela kunskapsstyrningssystemet, är ett pågående utvecklings- och förbättringsarbete. Synpunkter, inspel och konstruktiv återkoppling från såväl profession som patienter är inte bara välkommet utan nödvändigt för att kunna tillhandahålla bästa möjliga kunskap vid varje enskilt patientmöte.

Avslutningsvis vill vi passa på att rikta ett särskilt tack till artikelförfattaren för att han, på ett tidigt stadium, valde att kliniskt diagnostisera patientens artrosskov i höftleden och initiera grundbehandling med fysioterapi i enlighet med beskrivningen i vårdförloppet.