I en översiktsartikel om protonpumpshämmare i Läkartidningen 2021 [1] anger författarna följande:

  • Expedieringar av protonpumpshämmare per capita har ökat kraftigt de senaste tio åren.
  • Mer än 50 procent (sic!) av protonpumphämmare förskrivs på felaktiga eller tveksamma grunder, både i öppen och sluten vård, utan skillnad mellan akademiska och icke-akademiska sjukvårdsinrättningar. Behandlingen sker dessutom ofta på obestämd tid, trots att aktuella kliniska riktlinjer bara rekommenderar behandling under 8–12 veckor.
  • Den subventionerade kostnaden för protonpumpshämmare i Sverige uppgick 2019 till 160 miljoner kr.

Som en trolig orsak anger författarna bristande kritisk analys av indikation för och effekt av protonpumpshämmare, såväl vid nyinsättning som förlängning, och rekommenderar utbildning och information som möjliga åtgärder för förbättring. De varnar dock för att problematiken troligen kommer att växa genom fortsatt ökad användning av dessa läkemedel utan recept samt ett växande utbud av nätbaserade medicinska konsultationer.

Protonpumpshämmare är potenta läkemedel som ingriper i en grundläggande biologisk mekanism – de hämmar kraftfullt sekretionen av saltsyra i ventrikeln under upp till 18 av dygnets 24 timmar [2]. Dessa läkemedel har inneburit en revolution vid behandling av framför allt magsår. Tidigare hade alla sjukhus avdelningar för magsårspatienter, men dessa har nu helt försvunnit [3, 4].

Dessvärre har det under årens lopp skett en tilltagande olämplig användning av dessa  läkemedel, såväl olämpliga indikationer som orimligt långa behandlingstider [5]. Utöver att detta är medicinskt fel är det olämpligt att utan strikt medicinsk indikation och noggrann regelbunden evaluering stänga av saltsyrans två grundläggande biologiska funktioner [6-8]:

  • Saltsyra motverkar infektioner genom att kemiskt eliminera mikroorganismer som bakterier, svamp och virus i övre delen av mag–tarmkanalen (ospecifikt immunförsvar).
  • Saltsyra har en viktig funktion i matspjälkningen genom att denaturera proteiner och göra dem mottagliga för kemisk spjälkning av enzymet pepsin (vars prekursor pepsinogen aktiveras av saltsyra).

Uppgiften att minst 50 procent av all användning av protonpumpshämmare i Sverige sker på felaktig eller tveksam indikation [1] innebär hård kritik mot låg kvalitet vid användning av denna klass läkemedel. Motsvarande överanvändning av protonpumpshämmare har rapporterats från USA [5]. Mycket talar tyvärr för att kvaliteten på läkemedelsbehandling är generellt låg, vilket jag tidigare diskuterat i Läkartidningen [9].

Det är mycket angeläget att förbättra kvaliteten på behandling med protonpumpshämmare. Här är några uppslag:

  • Regelbunden strukturerad fortbildning i klinisk farmakoterapi till alla verksamma läkare.
  • Upphör med försäljning av protonpumpshämmare till allmänheten utan recept från läkare.
  • Eftersom den låga kvaliteten på behandling med protonpumpshämmare kan ses som en indikator för kvaliteten på läkemedelsbehandling generellt bör vi inventera den grundläggande läkarutbildningen i farmakologi och farmakoterapi vid landets universitet/högskolor.