Lagstiftningen om forskningsetisk prövning från 2003 [1] ledde till inrättandet av Etikprövningsmyndigheten [2] samt två nämnder som ska följa upp hur forskare följer lagen: Överklagandenämnden för etikprövning (ÖNEP) och Nämnden för prövning av oredlighet i forskning (NPOF) [3, 4]. Såväl myndigheten som de två nämnderna leds av höga jurister/domare.

ÖNEP kan anmäla en forskare eller ett projekt till åklagare för åtal om det finns »skälig misstanke om straffbelagd överträdelse av etikprövningslagen«. Enligt nämndens hemsida åtalsanmäldes nio forskare/projekt under 2020 och nio under 2021. Med tre av dessa som utgångspunkt vill vi diskutera ÖNEP:s beslut, som vi anser inte längre handlar om forskningsetik utan om formella lagtekniska frågor.

En mycket erfaren professor i Uppsala åtalsanmäldes för att ha genomfört ett test på förekomst av covid-antikroppar hos en grupp vänner och bekanta tidigt under pandemin 2020.

ÖNEP menar att det handlade om ett forskningsprojekt som krävt etikprövning, medan professorn hävdar att det aldrig varit tal om ett forskningsprojekt utan om ett enkelt diagnostiskt test som görs rutinmässigt inom sjukvården med ett stick i fingret.

Trots utförlig beskrivning av vad som skett åtalsanmälde ÖNEP professorn. Åklagaren valde att väcka åtal, och ärendet ska upp i domstol under våren. Ordföranden i ÖNEP är domare i Högsta domstolen, ett justitieråd. Därmed ska en domstol i första instans överpröva ett justitieråds bedömning.

En likaledes mycket erfaren professor i Lund åtalsanmäldes för ett projekt som enligt ÖNEP saknat etiskt tillstånd trots att det godkänts både av den svenska etikprövningsmyndigheten i flera omgångar och av etikprövningsenheten vid European Research Council, som stött projektet med stora anslag.

Åklagarmyndigheten beslöt först att inte inleda förundersökning, men ÖNEP överklagade beslutet och nu har överåklagaren inlett en förundersökning. Vi utgår från att ÖNEP inte påverkats av att projektet, som bland annat handlar om invandrares roll i våldtäktsstatistiken, kan uppfattas som kontroversiellt av vissa.

Det kanske mest katastrofala exemplet är ett doktorandprojekt i Örebro som påbörjades 2015. Enligt den långa praxis som då fanns för denna typ av forskning inom forskningsfältet bedömdes det inte kräva etiskt tillstånd. ÖNEP anser dock att projektet borde ha etikprövats och har nyligen gjort en åtalsanmälan.

Doktoranden skulle ha disputerat under 2021, men projektet är nu alltså anklagat för brott mot etikprövningslagen och doktorandens livsverk är lagt i spillror. Oavsett det rättsliga utfallet är skadan redan skedd.

Forskarna hänvisar till ett hundratal olika projekt inom forskningsfältet som bygger på en likartad bedömning. Rimligtvis måste nu ÖNEP åtalsanmäla även dessa, men vilken kompetens har polis och åklagare att bedöma forskningsetiska frågor?

ÖNEP:s kanslichef Jörgen Svidén säger i en intervju i Läkartidningen [5] att lagen borde ändras så att nämnden får möjlighet att rikta kritik i stället för att åtalsanmäla. Måhända finns andra lösningar?

  • Kan nämnden kanske ompröva sin tolkning och se mer till lagens intentioner än dess bokstav?
  • Några av nämndens forskarledamöter kunde också konsekvent reservera sig mot besluten för att underlätta för åklagaren att lägga ned ärendet.
  • Justitieombudsmannen och Justitiekanslern, som båda har tillsyn över ÖNEP, borde kanske också granska om inte nämnden agerar mer som inkvisitorisk polis än som etikprövningsmyndighet.

ÖNEP:s agerande har lett till att många forskares professionella heder ifrågasatts på mycket lösa etiska grunder. Avsikten med lagstiftningen var att skydda deltagare i forskningsprojekt, och i inget av alla de fall vi granskat har någon skadats eller farit illa – inte heller har forskningens anseende skadats.

Om ÖNEP:s kriterier för god forskningssed och laglydnad ska gälla måste i konsekvensens namn hundratals forskare/projekt åtalsanmälas. Hur rimligt är det?