Saad Rammo, ledamot i Läkarförbundets styrelse, lyfter i Läkartidningen [1] fram det medicinska ledningsansvaret, tillsammans med ett önskemål om att Socialstyrelsen ska reglera befattningen. Det är dags att detta unika – och för patientens säkerhet så betydelsefulla och ofta avgörande – ledningsansvar uppmärksammas och tydliggörs bättre.

Det medicinska ledningsansvaret ska vara en säkerhetsgaranti för den enskilda patientens diagnostik, vård och behandling. Detta ledningsansvar är underställt den statliga tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) – inte arbetsgivaren och inte heller vårdgivaren. Det är ett chefsansvar för att underställd personal fullgör sitt medicinska yrkesansvar enligt kraven i patientsäkerhetslagen [2], nämligen sakkunnigt och omsorgsfullt inom ramen för vetenskap och beprövad erfarenhet.

Det är inte alls svårt att dela Läkarförbundets krav på en tydligare rättslig reglering. Det är förvånande att lagstiftaren inte är mer tydlig i den reglering som redan finns. Det är dessutom märkligt att lagstiftaren låter det yttersta ansvaret för varje enskild patient komma till uttryck i en förordning för hälso- och sjukvårdens del [3] och i en lag för tandvårdens del [4].

Varför denna skillnad i författningsslag? Det är ju fråga om samma ledningsansvar. För den som vill veta vad det medicinska ledningsansvaret innebär och innehåller krävs studier av lagförarbeten och en och annan statlig utredning [5, 6]. När Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) hade ansvar för disciplinärenden kunde det medicinska ledningsansvaret spåras i flera avgöranden och beslut.

Det medicinska ledningsansvaret är sedan 1997 en del i en verksamhetschefs samlade ledningsansvar. När bestämmelserna om att medicinska verksamheter ska ledas av en verksamhetschef antogs avskaffades kravet på att ledningsansvaret ska vila på någon med medicinsk kompetens. Det ankommer på verksamhetschefen att själv bedöma om han eller hon har tillräcklig medicinsk kompetens och erfarenhet för att behålla det medicinska ledningsansvaret. Ett undantag gäller för den kommunala hälso- och sjukvården. Där har lagstiftaren placerat det medicinska ledningsansvaret på befattningen MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska). Låt vara att det kallas för särskilt medicinskt ansvar.

Vid ett försök att i gällande författningsreglering finna just begreppet medicinskt ledningsansvar blir resultatet magert. Där finns bara begreppet verksamhetschef och i viss mån MAS. Begreppet medicinskt ledningsansvar har däremot funnits i tidigare författningar. Ett sådant exempel var Socialstyrelsens föreskrifter om hälso- och sjukvårdspersonalens utbildning [7], där det för övrigt förklarades att den som har det medicinska ledningsansvaret alltid bör uttala sig om arbetssökandes kompetens med mera – en i och för sig intressant ledningsuppgift, sett mot bakgrund av det chefsansvar som är kopplat till innehavet av det medicinska ledningsansvaret.

Det är inte enbart dags för Socialstyrelsen, utan först och främst för lagstiftaren, att låta tydliggöra både det medicinska och det odontologiska ledningsansvaret i författningstexter. Dessutom är en likabehandling önskvärd. Avslutningsvis ska sägas att det medicinska ledningsansvaret har uppnått en ålder av 120 år. Det infördes genom 1901 års lasarettsstadga och gäller sedan 1902 [8]. Arvet kräver respekt.