Slutreplik. I sin replik på min debattartikel i Läkartidningen [1, 2] om låga krav på visad patientnytta gällande farmaceutiska tjänster på apotek, skriver Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket: »TLV anser att effektdata från redan genomförda vetenskapliga studier kan utgöra underlag för beslut om offentlig finansiering i Sverige« [1]. Kanske förklarar det varför utlovade krav på utvärderingsmetoder och effekt som var schemalagda till 2021 inte kunde hittas i årets delrapport [3]? Frågan är dock varför kraven övergavs. Transparens är viktig för tilltron till våra myndigheter.

I »en hårt belastad hälso- och sjukvård« [1] måste kraven på visad patientnytta vara särskilt rigorösa, inte tvärtom, eftersom man i synnerhet där inte har råd med felanvändning av resurser (och än mindre med kontraproduktiva interventioner). Det vore otänkbart att minska evidenskraven för subvention av nya läkemedel med motiveringen att sjukvården är hårt belastad.

Att inte »ställa olika hälso- och sjukvårdsåtgärder mot varandra« [1] är anmärkningsvärt för en myndighet som normalt kräver studier med relevanta komparatorer för sina kostnadsberäkningar. När farmaceutiska tjänster i vården utvärderats med vetenskaplig stringens har de ofta haft svårt att visa patientnytta [4, 5] vilket gör seriösa studier väl så angelägna inom detta fält.

Provtagning på apotek nämndes bland rapportens framtidsprojekt. Mycket oroande är att provsvaren föreslås gå ut till patient utan medicinsk bedömning [3]. Detta visar att man inte förstår vilket helhetsansvar det innebär att företa diagnostiska åtgärder.

Sammanfattningsvis, en kvardröjande fråga: Varför har TLV påtagit sig ett regeringsuppdrag som är så väsensskilt från den övriga verksamheten när det kan vara skadligt både för patienterna och myndighetens varumärke?