Privata sjukförsäkringar: Ofattbar helomvändning av SLF

Nyligen svängde Sveriges läkarförbund (SLF) totalt i frågan om privata sjukförsäkringar, en fråga som är avgörande för Sveriges vårdsystems framtid.

På skattefinansierade vårdcentraler, specialistmottagningar, laboratorier och röntgenkliniker runtom i Sverige finns öronmärkta tider till dem som köpt en privat sjukvårdsförsäkring [1]. De senaste åren har antalet tecknade försäkringar ökat stadigt, och pandemin har spätt på intresset [2].

Är det här ett problem?

Ett tydligt ja på den frågan fick medlemmarna i Läkarförbundet från dåvarande ordföranden Heidi Stensmyren i december 2019, då hon tillsammans med Karl-Petter Thorvaldsson från LO satte ner foten [3]. »Privata sjukvårdsförsäkringar går rakt emot tanken om jämlik vård« och »Privata sjukvårdsförsäkringar leder ofta till ökad vårdkonsumtion som belastar den gemensamt finansierade vården snarare än av­lastar den« skrev de båda då [3].

Kort därefter publicerade Dagens Nyheter en kartläggning som visar hur försäkringspatienterna tränger undan dem med större behov i den offentliga vården [4]. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys utredde saken och kom fram till samma resultat [5]. Socialminister Lena Hallengren (S) tillsatte en utredning med en tydlig avsikt: gräddfilerna ska bort [6].

Nyligen inkom Läkarförbundets svar på denna utredning, och nu tycker man plötsligt att det är egendomligt att »utredaren ser den privatfinansierade sjukvården som ett hot som urholkar tilltron till den offentliga sjukvården. Den privatorganiserade sjukvården fungerar i själva verket många gånger som en avlastning för den rent offentliga sjukvården«.

Det är ofattbart att denna villfarelse förs fram av vårt fackförbund. Styrelsen bör vara väl medveten om att den skriande bristen på specialistläkare inom allmänmedicin och många andra specialiteter, tillsammans med bristen på specialistsjuksköterskor, är den största orsaken till låg tillgänglighet och köer. Att samma personal börjar ta emot privatbetalande patienter snabbare än övriga är ingen avlastning utan ren undanknuffning.

Vår nya ordförande, Sofia Rydgren Stale, har försökt redogöra för den nya hållningen i Dagens Medicin [7]. John Lapidus, som forskar i ämnet, plockar i en replik i samma tidning sönder argumenten ett i taget [8].

I kontrast till förbundets obegripliga helomvändning står Svenska läkaresällskapets remissvar på Lena Hallengrens utredning [9]. Här diskuteras etiken och det lagbrott som vård efter plånbok i stället för behov innebär. SLS är oroat över utvecklingen. Det är vi många som är. Spanien kan ses som ett varnande exempel [10].

Vad har hänt sedan 2019, och vilka beslut ligger bakom Läkarförbundets radikala omsvängning? Hur har man säkerställt att hållningen visavi privata sjukförsäkringar speglar medlemmarnas?

Det är svårt att förstå varför Läkarförbundet ofta intar ett slags »apolitisk« hållning i frågor som är avgörande för svensk sjukvårds framtid – från vinster i välfärden till möjligheten att köpa sig förbi vårdköer. Argumenten är centrerade kring att vi läkare ska få bättre arbetsmiljö, större valmöjlighet, och så klart högre lön, men man blundar för etiken, jämlikheten och det solidariskt finansierade välfärdssystemet som ger världens bästa sjukvård. Det förmodat apolitiska är i allra högsta grad politiskt.

Fackföreningsrörelsen i Sverige grundlade idén om dagens välfärdsstat. I få länder kan läkare verka utan att tänka på om patienten har råd eller ej. Är detta inte viktigt för vårt fackförbund?

Läs repliken:
SLF: Den som har störst behov ska ges företräde till vården