Som tidigare rapporterats i Läkartidningen varnade EU:s smittskyddsmyndighet ECDC i början av april 2022 för en ökning av oklar hepatit hos barn [1].

Sedan slutet av mars 2022 har mer än 300 fall av akut fulminant hepatit med transaminaser >8,5 μkat/l rapporterats i mer än 15 länder [2]. Folkhälsomyndigheten i Sverige har när detta skrivs fått rapporter om nio fall [3]. Analyser från rapporterade fall har gett negativt resultat för hepatit A till E-virus, vilket lett till termen »akut icke-A–E-hepatit«.

Utvecklingen följs nu noga av Världshälsoorganisationen (WHO) och av Folkhälsomyndigheten i Sverige.

Hittills har akut icke-A–E-hepatit huvudsakligen drabbat tidigare friska barn under 16 år (majoriteten under 10 år). Totalt har 18 barn genomgått levertransplantation, och minst ett barn har dött. De dominerande symtomen inkluderar ikterus, kräkningar, buksmärtor, kittfärgad faeces, trötthet, diarré och illamående. Feber har endast rapporterats hos en tredjedel av barnen.

Etiologin för akut icke-A–E-hepatit hos barn är ännu oklar. En adenovirusinfektion är för närvarande den troligaste hypotesen [4], då adenovirus-DNA detekterats hos 3/4 av barnen. Dock kräver denna hypotes en noggrann utvärdering, eftersom adenovirus 41F (den vanligaste varianten vid pågående utbrott) inte leder till akut fulminant hepatit hos immunkompetenta barn. Dessutom har elektronmikroskopi och immunhistokemisk färgning av leverbiopsier från 6 barn med akut icke-A–E-hepatit visat total avsaknad av adenovirus.

Man kan i sammanhanget inte utesluta närvaro av en kofaktor som kan leda till att en benign adenovirusinfektion får ett mer allvarligt förlopp hos små barn. Möjliga kofaktorer kan vara ökad känslighet för adenovirus som ett resultat av lägre exponering för viruset under covid-19-pandemin, tidigare/samtidig infektion med andra virus (inklusive sars-cov-2) eller exponering för toxiner/miljöämnen. En ytterligare faktor som kan tala för ett adenovirus som genes är förekomsten av en ny variant med ökad hepatotropism och virulens.

Sambandet mellan sars-cov-2-infektion och icke-A–E-hepatit är svagt. Akut fulminant hepatit har inte varit ett vanligt fynd vid covid-19 hos barn. Ett potentiellt samband mellan akuta fall av icke-A–E-hepatit och biverkningar efter covid-19-vaccination har tidigare övervägts. Dock betonar aktuella rapporter starkt dominansen av barn som inte är berättigade till covid-19-vaccination.

Ett helt nytt potentiellt smittämne bör också övervägas, där RNA-virus framstår som en primär kandidat på grund av deras förmåga till relativt snabb utveckling, framgångsrik överföring mellan arter och snabb förändring i virulens.

Undersökningar av ett möjligt samband mellan fall av akut icke-A–E-hepatit i Storbritannien och toxiska ämnen (till exempel i barnkläder eller livsmedel) har hittills inte påvisat signifikanta fynd. De toxikologiska undersökningarna pågår dock fortfarande, och det återstår därmed att se om eventuella orsakssamband kan fastställas.

Folkhälsomyndigheten klassificerar en person som är 16 år eller yngre och som har insjuknat från 1 oktober 2021 med akut hepatit (icke-A–E) med ASAT och/eller ALAT över 8,5 μkat/l som ett misstänkt fall [5]. En person som haft kontakt med ett misstänkt fall och som insjuknat med akut hepatit (icke-A–E) definieras också (oavsett ålder) som ett misstänkt fall (epidemiologiskt kopplat fall).

Utredning av misstänkta fall bör ske i samråd med barnhepatolog och klinisk mikrobiolog. Folkhälsomyndigheten rekommenderar provtagning för adenovirus-DNA från faeces, luftväg, helblod och urin. Vid fynd av adenovirus skickas provet till nationella referenslaboratoriet för typning. Alla prov sparas i biobank för eventuella framtida analyser. Om leverbiopsi utförs bör biopsin sparas utan formalin.

Vi vill avslutningsvis påminna om att det enklaste och billigaste sättet att förebygga hepatit fortfarande är god handhygien.

Läs mer:

Nio barn i Sverige misstänks ha drabbats av mystisk hepatit