Klimatförändringarna är ett globalt hot mot folkhälsan [1]. I Sverige står sjukvården för uppskattningsvis 3 procent av de totala konsumtionsbaserade utsläppen (3 miljoner ton CO2-ekvivalenter) [2]. Vi ville söka svar på hur läkare, och då särskilt primärvårdsläkare, kan agera miljöinriktat i det dagliga vårdarbetet och om läkare bör ta ställning för klimatåtgärder i den allmänna debatten.

Studier från England visar att det finns stöd hos allmänheten för klimatåtgärder från läkarkåren [3]. Storbritannien är ett av de få länder som har en nationell ansats, genom organet SDU (Sustainable Development Unit), att minska vårdens klimatpåverkan [5, 6]. En miljökritisk översyn av resursanvändning, arbetssätt och patientflöden i Sverige borde kunna gynna såväl sjukvården som klimatet. Om systemet kan miljöoptimeras uppstår även direkta fördelar genom att pengar sparas, och även patienterna kan gynnas [3, 4].

Vi har undersökt allmänläkares syn på klimatfrågan i en enkät som skickades till samtliga 195 primärvårdsläkare (varav 44,1 procent svarade) i Region Kalmar vintern 2021 [7]. Ett kvitto på allmänläkarnas miljöengagemang är att de flesta angav att de gjort personliga förändringar på klimatområdet. Däremot såg många ingen direkt koppling mellan uppdraget som allmänläkare och klimatarbete. En vanlig åsikt var i stället att »klimatproblemen tillhör alla«.

Vi noterar att engagemanget för att bidra i kampen mot klimatförändringarna har en svag professionell förankring, trots att många läkare upplevde både egen oro och oro för patienterna [7, 8]. Utbildningsinsatser om miljöarbete relaterat till allmänläkarrollen bör därför vara värdefulla, särskilt då många av dem som svarade på enkäten efterlyste ökade möjligheter att förverkliga miljöförbättrande förändringar inom primärvården.

De flesta av primärvårdsläkarna ansåg att opinionsbildning, politik och kunskapsutvidgning erbjuder flest möjligheter att åstadkomma förändringar i klimatfrågan. Här kan läkarna få gehör hos allmänheten [7]. Något färre ansåg att man kan påverka genom läkemedel som ger mindre miljöpåverkan, och endast ett fåtal fann det passande att diskutera ämnet med sina patienter.

Få av allmänläkarna svarade att det var troligt att de skulle vidta åtgärder på det professionella planet. Detta kan bero på att man inte anser sig »äga problemet«. Risken finns därmed att det stannar vid ett »allmänningens dilemma« [9], vilket många gånger påpekats i klimatfrågan. Möjligen skulle en ökad oro för hur klimatförändringarna påverkar eller kan komma att påverka de egna patienterna ändra primärvårdsläkarnas inställning.

Vi konstaterar att allmänläkarna inte hanterar klimatkrisen med samma allvar som de hanterat covid-19-pandemin, trots att konsekvenserna av klimatförändringarna är allvarligare och talar för att vi borde agera [7, 10]. Vi ser också genomgående attitydskillnader mellan könen i enkäten, vilket borde adresseras oftare.

Klimatfrågan kräver ledarskap, och allmänläkarna bör kunna vara med och axla den rollen. Det finns de facto ett stort antal allmänläkare som är oroade av och engagerade i klimatförändringarna. Vår studie styrker det och kan ge vägledning för klimatarbetet inom primärvården.

Professor Joep Perk avled 10 april 2022. Artikeln publiceras med tillstånd av anhöriga och i samråd med medförfattaren Johan Wiman.