Etisk stress definieras som en situation där man inte har möjlighet att göra allt för en patient som man vanligtvis kan. De senaste veckorna har kollegor och jag resonerat om den etiska stressen. Varför avslutar ordinarie läkare sina fasta tjänster och blir hyrläkare? Vi konstaterar att orimliga arbetsvillkor och etisk stress är huvudsakliga orsaker.
Den etiska stressen berör personalen både i slutenvård och på vårdcentraler. Jag vill lyfta fram några punkter ur primärvårdsperspektiv.
En underbemannad vårdcentral är beroende av vikarierande läkare. Det skapar svårigheter att erbjuda kontinuitet och fast läkarkontakt till multisjuka och komplexa patienter. De ordinarie blir ofta ombedda att ta hand om dessa patienter, vilket utgör en stressmoment. När vikarierande läkare ändå tar hand om multisjuka patienter finns risk för att de inte hinner slutföra sitt arbete, som då hamnar på ordinarie läkares bord. Det blir dessutom de fasta läkarnas uppdrag att rapportera, återkoppla och eventuellt åtgärda avvikelser. I värsta fall orsakas stor stress hos ST-kollegor då alla ordinarie läkare slutar.
Förra veckan lyssnade jag på en ekonomipresentation på förvaltningsövergripande nivå. Ekonomin backar och personalkostnaden är som ett svart hål. Det förväntas att vi hushållar. Det är inte hyrläkarna som tar del av den dåliga prognosen. Är det verkligen de fasta som ska åtgärda resultatet och anstränga sig ytterligare då resurserna inte räcker till? Hur ska negativa ekonomiska indikatorer skapa bättre förutsättningar för patientomhändertagande?
När resurserna inte räcker har det flera konsekvenser. Arbetsscheman blir fullproppade, liten tid blir kvar för administrativt arbete och samtliga yrkeskategorier blir hårt belastade. ST- och AT-målen kan glömmas bort. Vid vissa tillfällen trängs det undan att arbeta utifrån patientlistor. Den närmaste tillgängliga läkaren får ta emot ärendet. Allmänläkaren måste svara på mejl/meddelanden, hantera fler telefonsamtal, beta av sin väntelista, tömma ut sin facklåda. Vad händer om man inte prioriterar sina uppgifter rätt på grund av tidsbrist? Då kan vi uppleva etisk stress.
Sist men inte minst: Flera hundra timmars flextid har brunnit inne i primärvården det senaste året. Hur ska vi använda våra flextimmar och kompledigheter i god tid? Regionen erbjuder friskvård som en förmån till sina medarbetare. Hur ska allmänläkaren tänka och våga träna på arbetstid när sjuksköterskorna inte hittar tider för patienterna? Önskemålet om återhämtning kan även vara en del av det etiska övervägandet.
Om man väljer att arbeta som ordinarie läkare vill man inte bli sjukskriven på grund av stress. En god arbetsmiljö är nyckeln till att behålla blivande specialister och få fler AT-läkare att välja allmänmedicin som specialitet. Det kollegiala stödet lindrar stressen och ger styrka att kämpa för en bättre arbetsmiljö. Vi får hoppas att arbetsgivarna hänger med.
