Jag är läkare och mamma till snart 3-årige Ludvig (Ludde), som är en nyfiken, humoristisk och gosig kille med försenad språkutveckling och diagnosen autism. Med hjälp av en egen språkinlärningsmetod har min son gjort ett genombrott till verbal kommunikation, och jag vill gärna uppmärksamma vården på vår metod.

Förra sommaren började Ludde en ny förskola. Pedagogerna påtalade snabbt att han inte lystrade till sitt namn. Vi visste att Ludde låg efter med språket och tyckte inte att det var konstigt med tanke på tvåspråkighet i hemmet, men nu blev vi oroade och kontaktade BVC.

Då väntetiden till logoped var uppåt ett år anlitade vi en privat logoped och fick rådet att försöka motivera fram språkljud. Ville Ludde ha en leksaksbil skulle vi invänta ett språkljud och belöna honom med bilen; att fråga »bil« och invänta svaret »bil« var dock lönlöst. Ludde förblev tyst eller frustrerad.

Att förklara »säg bil« gick inte heller: Ludde förstod inte instruktionen. Han visade en stark vilja, men fick inte ut den på annat sätt än genom att dra oss till det han ville ha eller skrika när vi inte förstod. En kväll sjöng jag barnvisan »A Ram Sam Sam« för honom. När versen var slut besvarade jag min egen fråga »snabbare?« med »ja«. Efter otaliga repetitioner kom ett »ja« från Ludde.

»Nej« kom så småningom efter alla hundratals »nej, Ludde« han fått höra som busig och klåfingrig liten unge. Men sedan stod det förtvivlat still, trots att vi febrilt försökte överbrygga kommunikationsglappet genom gester, sång och bilder.

En dag skanderade Ludde »ajns, saj, draj« på tyska när han härmade ett barnprogram på surfplattan. Ett par månader senare kunde Ludde räkna till tio, rabbla alfabetet och nämna färgerna på svenska, tyska och engelska. Vi var stolta, men fick höra att detta var icke-funktionellt språk utan kommunikativt syfte. Att få Ludde att säga sin första aktiva uppmaning skulle kräva månader av repetition när han kom med surfplattan och ville ha hjälp.

Hur kunde det vara så svårt att härma oss, men så enkelt att härma de digitala rösterna? Skulle det gå att överföra våra röster digitalt och på det viset få honom att härma oss?

Jag provade nu att spela in »hjälp« med en inspelningsapparat, och när Ludde kom med surfplattan frågade jag »hjälp?« och spelade upp mitt inspelade ord. Ludde svarade »hjälp«.

Jag bytte till »mer«. När Ludde leker med vatten och stannar upp vill han ha mer vatten. Efter någon minut tittade han på mig och jag frågade »mer?« och spelade upp ordet. Ludde härmade glatt. Jag hällde upp mer vatten, och någon minut senare kom det igen: »mer«.

Vid nästa tid hos logopeden märkte även hon att det gått påtagligt framåt med Luddes språkutveckling, och hon blev ivrig att prova vår metod på andra barn. Även på förskolan märkte man förändringen.

Efter en dryg månad hade Luddes ordförråd utvidgats med cirka 200 ord, varav han aktivt använde cirka en fjärdedel. Nu härmar Ludde ibland utan inspelning, andras inspelade röster och när man spelat in på en smarttelefon.

Vi har döpt vår metod efter Ludde (Ludde: Language utilization with digital voice decoding evolution), och min förhoppning är att den får spridning så att så många som möjligt med liknande språksvårigheter och på samma våglängd som Ludde kan få hjälp att utveckla en verbal kommunikation.