Sveriges sjukvårdshistoria är sjukhusens historia. Primärvården har tillkommit sent. Politiker talar ofta om att satsa på primärvården och tillför ibland temporära extrasatsningar. Trots det har antalet sjukhusläkare ökat mer än antalet primärvårdsläkare.
Många allmänläkare är missnöjda. Många funderar på att sluta. Många arbetar deltid för att orka. Varför är det så?
Arbetet på vårdcentralen är till stor del styrt av andra personalkategorier än läkarna. Tidsbokningen i läkarnas kalender görs övervägande av annan personal, som vuxit i antal på senare år. Sjuksköterskor utför delegerade läkaruppgifter. Läkaren har svårt att hitta tider för återbesök. Telefontider har i stor utsträckning tagits bort.
När läkaren kommer på morgonen finns en lista med inbokade patienter för hela dagen, veckan och ibland för hela månaden framåt. Ingen hänsyn är tagen till den enskilde läkarens prioritering och önskemål. Man kan likna det vid ett löpandebandarbete. Läkarna jobbar i sin ensamhet och ser kollegor under raster, om de hinner. Stora dokumentationskrav, mycket administrativ styrning och tuff arbetsbelastning förvärrar.
Så här ser mitt förslag till lösning ut:
Primärvården måste förändras. Ett geografiskt områdesansvar för varje enskild läkare skapar kontinuitet och engagemang. Nu prioriteras korta väntetider och att man enkelt ska kunna byta läkare; prioritet ges inte för kontinuitet.
Vi behöver en organisation där den enskilde läkaren har ett betydligt större inflytande över sin vardag – ett system som liknar det man har i Norge, där läkaren har ett kontrakt med samhället för mottagnings- och akutverksamhet, BVC, hemsjukvård, sjukhem och förebyggande vård och ersätts separat för varje område. Läkaren har ett upptagningsområde och anställer den personal som behövs för uppdraget. Man samlokaliserar och har en gemensam företagsmodell med samhällelig servicefunktion, och man anställer vikariatsläkare och utbildningsläkare.
Jag anser att samhället ska ställa höga krav på kunskap och skicklighet hos allmänläkarna. Krav på att delta i och tentera kurser som samhället anordnar ska finnas. Antalet invånare i upptagningsområdet ska definieras och inte vara för högt. Vissa kvalitetskrav ska ställas på systemet. Ett gemensamt hållbart och långsiktigt patientjournalsystem måste införas. Politiker och tjänstemän ska inte kunna ställa nya krav eller ändra i systemet på medellång sikt.
Detta system ska ersätta all nuvarande primärvård. Privata mobiltelefonkonsultationer försvinner. All nuvarande finansiering av all form av primärvård upphör och alla resurser satsas på det nya systemet.
Med ett bra primärvårdssystem minskar akutbesöken på sjukhusen både i somatisk och psykiatrisk vård, och patienterna blir nöjdare.
Detta förslag innebär en stor kontrast mot nuvarande system och jag antar att det väcker oro – all förändring väcker oro –men det blir en klar förbättring för primärvården och läkaren.
